kelt upplysta trappan upp till den stora salen; der war dystert och owänligt för att wara Jul, men den förnäma damens ankomst wäckte upp alla, såsom i ett öfwerraskadt läger. Sällan har den milda naturen och den nyds fulla lyckan slösat fina håfwor i rikare mått, än på denna tjusande qwinna, som likt en wåls görande fåe stod här i de arma faders och mos derlösas hem. Men för hennes milda modershjerta war lifwets glädje tom, sedan hennes enda barn på en julfärd tid föräldrarnes hem blifwit qwäfdt under wägen. Rikedom, skönhet, rang, kan det för ett modershjerta nppwäga förlusten af ett barn? Den unga, rika och sköna damen tänkte på fin förlorade älskling, hennes julfröjd war nu att fe de små barnen, fom också förlorat sitt dyraste, fina föräldrar, — eller rättare, för hwils fa aldrig ett hjerta flappat. Hon wine glädja dem med den för barnasinnet största fröjd, juls glädjen. Nu utdelades till de efterhand introppande skarorna ej allenast wälfägnad af alla slag, utan äfwen leksaker, och glädjen stod snart högt i tak. Det blef en julrevolution, en uppftåns. delse i sjelfwa waggan. Då den wälgörande fäen tog afsked, förklarade hon, att för alla fommande år wille hon anslå en donation, bwvarigenom Barnhusbarnen skulle hafwa fin julfröjd, fina julgraner och fina wäl försedda julbord, Detta war Grefwinnan Adelfwårds, född Stackelberg, julklapp — måhånda den mest wärderade af alla dem som gifwits i Stockholm. Oaktadt den förnäma damen på sednare är wi: stats ulrikes, har alltid (ända från Algier och Rom) hennes ordres ingått om julfestens ords nande på Stora Barnhuset. Direktionen för Stora Barnhuset har fåluns da under senare åren alltid warit mån att med Julaftonens anslag förena en anordning fom i sitt flag mer ån mångenstädes gör Julen till barnens hägtid. Det war en werklig öfwers raskning att träda in i de rymliga salarne, der genom filen af hela den rikt belysta stora wår ningen julborden med fina granar stodo upps radade, och hwar och en afdelning posterad fram för fin julihög med åtsskilliga leksaker. Längst fonden syntes en transparent med Krubban Beihlehem, och en särskild fal upptogs af de dansande, åt hwilka (för att tala äfwen om altoiletten) af Direktionen bekostas kulörta tois etter i stället för de annars för ammor och fföerskor antagna hwita drägterna. Den som ört besett denna bland Stockholms mest intresdanta stiftelser skall nu förundra sig öfwer den idsenliga förändring, som genom Direktionens ch läkarnes förenade bemödanden tillwåga: sragts, genom såwäl mera sanitära anordnins jar i salarne fom hufwudsakligen hela förwalts ingeng omorganisation, hwilken dock aldrig fan fin helhet ästadkommas i den nuwarande i lla afseenden olämpliga lokalen. Uti fjufafelningen, hwilken byggnad år uppförd å gårds: idan, woro äfwen samtlige barnen ihågkomne ned julgran och julbord; det war eget att ffås a de små frymplingarne, hwilka suto uppra: ade och stirrave på julbordet, kring hwilket ans ra enwist höllo fig, och en liten med danssjua behäftad flicka swängde fig och hoppade, iedan andra i fina fångar suto och fröjdade g öfwer julgäfworna, som de hade framför 9 ö en litet bräde öfwer fången. Hår och der salarne såg man i ett hörn en moder, som — . KITTS TITS EAA 2 ——