cember och lyder fgick ångfartyget nstadt, destineradt rellan 40,000 och alier (Cryskt guld: ar adresserad till Schroeder, begge 5 stötte ångbåten af Gotland, om: tranden, och blef om wid flera tills art bringa fartyg och ett kontrakt n och Thompson, kulle hafwa 1000 t i hamn, 10:de. arne och en fjerde: n fom bergades. et, hade fåranden et passerade, och n fullmakt att res h laddning. Han h telegraferade till strandadt och att r fullmakten ålade och det war före t bewara det för han telegram från rance Comp., hr nades att uppgifwa t, bergarelönen och anden underrättade mt assuradörerna idt och skulle blifwa ng försegling, samt cent, hwars betas Den 17 underrått skulle sändas till ll London, och anse a kärandens tratta rna swarade under era enhwar laglig riid afsändas jemte att fordra. Kår hade lust, att lägga Inder den 27:de krifwelse, fom han, kreteraren i Marine hwari nåmda fålls itta hwarje rimligt ar icke förberedt på amt begärde att få: och låta fin fordran Käranden beflas swit ansedd för berz igheten hade betalt och endast begärt et blef deremot an: en imaginär person irandens uUunderords g blifwit utbetald. eck till huset Rew kärandens fommids ill motparten och bes ission för fitt beswär. tterligare att betala s öfwerens om utle: att det omtwistade f dom skulle falla i 10 procent — ans ida — kunde synas de betalt den och bes ka. Kärandens och ton aflagda wittnes: t Thompfon förklas och att penningarne da; men intet qvits bewis androgs fäfom De talade också om fig för under berg: det war hårdt wäder le åtaga fig bewisa, swekfull natur. Han n ide hade den riu: det, och att detta blef jerare, fom waktade inadt till en person, eqenskap af konsul. ng wetat af att guldet vagen efter sedan det dvokaten wille ådagamellan Thompson och skeppet. De samtalade om nattens tilldragelser, och Thompson frågade om det icke war något guld bland lasten. Wittnet swarade: Jo, som det sägs, till 240,000 p. st. wärde, hwilket belopp från början af passagerarne antogs wara det werkliga. Wittnet tillade, att han hade fört det i land och underrättade Thompson om, hwar det hwar. Thompson war engelsman. Han fåg derefter Thompson taga ett stycke papper upp ur fickan, skrifwa något derpå med blyerts och derpå sticka det i fickan, sedan han wisat der för en Hr Beckston (Beckström 2) od sagt med dämpad röst: fe på det, om det fan wara tillvådtligt. Beckston swarade: ja det år det Kaptenen fom då ombord, och med honom tas lades om papperet. Wittnet aflemnade guldet wid middagstiden den 7. En person, fom falz lade fig konsul, fom för att träffa mått och fteg för detas afrefa från Wisby, och wittnet fade då, att han kanske innan de reste borde upplysa vm, att det war fer fastager med guld i rummet, och hemställde han, om det ide wore likasä godt att lägga ett fastage vå hwar och en af de fer kärror på hwilka de skulle åfa, och att föra guldet med till England. Den person, fom utgaf fig för konsul, fade: på intet wis; jag år brittisk konsul och LUvydås agent och jag år anfwarig derför. Kaptenen fade, att han wille öfwerlemna det till fonsuln. Hwarken Thompson eller någon annan honom widfommande persen lemnade något flagg biträde wid bergningen af guldet. Jntet af far stagerna blef öppnadt. Flera af juryns medlemmar yttrade, att de redan bildat fig fin mening om saken. Ofwers domaren yttrade, att här förelåge en fordran på 4000 p. ft. för bergning, medan, efter wittnesmålet, fom ide blifwit bestridt, inter det rinz gaste biträde blifwit lemnadt. Han hemställde till wederbörande, att låta saken falla. Kärandens advokat fann sig, på grund af de yttranden öfwerdomaren och juryu haft, för: anledd att samtycka deriill. Öfwerdomaren tog slutligen till orda: Då saken nu år Lilländabragt, får jag uttala fom mitt förmenade, att ett hveffullare och ans stötligare kraf aldrig förföfis göras gållande wid någon domftol. Omedelbart efter det ifrägawarande rättegång blifwit genom dei Stockholm tillgängliga ens gelska tidningar refererad, blef i börsföreningens lokal derstädes af br Eneqwist framlagd en förklaring, den wi här meddela oc) hwilken lyder fom följer: J tvenne engelska tidningar har under vättes gångs-notifer omnämnts en rättegång, fom jag par derstädes, angående yrkad liqvid för af mig, på grund af wederbörandes order, på Gott iand gjorda utbetalningar för bergning af guld; och som dessa referater äro wilseledande och oriftiga, anhåller jag bärigenom få äran uppe lysa, det jag war i Stockbolm, när ängskeppet Eagle, fördt af kapten Ford, den 5 novemsz ber 1857 förolyckades på fusten af Gotland, oc) wistades i Stockholm oafbrutet till påföls jande sommar. — Jag har hwarken förut, då eller sedermera, mig weterligen, fett eller Pers sonligen haft någon beröring med kapten Ford. Från mitt kontor i Wisby reste, på begås ran, ett mitt biträde ut tl kusten Fahluddd, der Gagle strandat, för att lemna kaptenen det biträde, som kunde ästadkommas. Wid dets ta mitt biträdes anfomst dit, 2:ne dagar efter strandningshändelsen, uppgaf kapten Ford, att ban samma afton olyckan drabbade honom att komma på strond med ugante, hade ingått fontraft med yr G. G. Thomson, def landss man, boende i närheten, om bergning ar lasten, deruti han ufäst fig att i bergarelön för guld partiet betala 10 procent och för öfriga lasten 25 procent. Guldet war då ilandbergadt och förwarades under bewakning i lotsens boningshus. Hwarken jag personligen eller någon frän mitt fontor i Wieby bar haft det ringaste att göra med underhandlingen mellan kapten Ford oc) br Thomson angående betingade bergares lönen, eler med bergning. Huruwida den för guldet betingade bergarelönen är ftandalös, bör jag ide yttra mig öfwer, eburu jag siel haft dyrköpt erfarenhet af relatift bögre anspråk af fuslboarne i England, som fastslällts af ami: ralitetsrätten i London. För det biträde, fom lemnats of mitt fontor AC