Helsingborgs-Posten – 11 januari 1861, sida 3

7RNå få wisa mig då den blifwande drottningen ! Denna uppmaning war Oginsly mycket oans genäm, ty ban wisste, buru galant konungen war mot damer, buru lätt bong hjerta antän: des och buru skicklig ban sjelf war att öhvertis sta och besegra det ständaktigaste fruntimmer; ins tet under derföre, att Oginsky twekade att uppe folla konungens önskun. Aha, rorade Poniatowsky. Du är rädd om benne och din krona; ja, det är också fannt,? — tillade konungen, leende, — den blifwande drottningens man fan ju sjelf wara konung, isynnerbet då en tiggande zigenerska bar profes terat det. Tag dig I aft, jag Mall skrifwa til Boltaire. Voltaire utöfwade wid denna tid ett stort berrawälde öfwer sinnana, och Oginsky fruktade mera för honom, än hans bigotta försäder bafs wa fruktat för djefwulen. Förolämpar af för gungeng bån beslöt han slutligen att wisa Elis sabeth för honom. Konungen dler wid första ögonblicket fom man lätt begriper, ordentligt bänförd af Elissabeths sköndet. Hans majestät dröjde, fastån wigtiga regeringsärender kollade bonom till Warschau, lifwål tre dagar på Naborow, och då ban Vi sjerde dagen stulle lemna slottet bad Han fin lycklige wärd att resa med. Men knappt bade konungen och hetmannen afrest från Naborow, förr än en annan wagn, på en annan wäg, for ät Warschau, och i den: na wagn fatt den läcka Elisabeth, ätföljd af tre kosacker och Könarschewsky, som alltid war den fom skulle uppfylla konung Stanislaus Augusis af Polen bjerteönskningar. Inom fyra dagar, hwilka den wackre och fjäls fulle, präktige och älskwärde konungen tillbragte nästan oafbrutet i Elisabets sällskap, lyckades det bonom att winna hennes bjerta, och då den första delen af profetian bade få fullkomligt gått i fullbordan, drömde hon nu endast om drotts ninafronan. Oginsko blef utom fig af raseri då ban ers for fin furstelige wäns förräderi; han förbannas de den nådebewisning denne betygat honom oc botade att läta konungen wid första tillsälle um gålla det. Förgäfwes anwände Poniatowsky alla medel för att äter försona den förtörnade magnaten. Oginsky kunde ide glömma att konungen -beröfs wat honom hans kärlek och vå samma gång boppet om kronan, och slöt sig af hämnd tiu fonfaäderationen, hwilfet war få ogynsamt för konungens och Polens öde. Ru önskar säkerligen läsaren weto hwad fom slatligen blef of Elisabetb, den egentligen fyls diga till denna twist. Yi meddela er, säger den tyske försattaren, att zigenerskans profetia gick till alla delar i fullbordan, att Elisabeth blef en konungs (RKönigs) mafa. Men buru är det möjligt? stolen i fråga mig; Poniatowsky war ju aldrig gift få widt man Wet — Wisserligen, men jog bar ändå rätt. Sedan den fjärillite Stanislaus Augnst bläfwit ledsen wid den wackra Elisabeth, gifte han benne med en fattig adelsman, wid namn König, och på få sått blef hon en fonungg (Königs) maka. (Westerm. JU. M.) AA—— En förnäm moder. En dame, som war mycket uppragen af sällskaper och falafer, fade en dag till fin man: Jag skulle wilja weta hwad barnen göra. Jag bar ide fett dem vå lång tid od är werkligen mycket ängslig för dem. Min man, wille du ej wisa mig wågen till barnkammaren 27