d man widare har att lägga wigt wid ara, alt föreningarna och def underafs ir blifwa inom hwarje kommun terris , od ide grundas på särskilda fördelnins r olika fiasser, yrken eller stånd. — Wi ärmed, att inom en stad bör ide t. ex. oralskap utgöras af handlande, eu an handtwerksmästare, ett tredje af gesäller vidare, utan korporalskaperna böra ords t stadens qwarter, och alla fom bo inom territorium böra, utan afseende på ständ en, tillhöra det efter boningsplatsarna ndelta forporalskapet. Om forporalffapers des efler stånd eller klasser, fundelå hån afund och rangstrid skulle göra de olifa garna siendtliga emot hwarandra i ftål: att de böra lifwas af samma gemen imressen och sträfwan för samma mål; om en dylik sammanblandning Äftadfoms jemnlifhet, fom ice bör wara uwålfoms förfäktarna af de liberala tendenser, dessa friwilliga korpser wilja hafwa ) man nu hunnit få långt att frågan år tillfåtta befäl, då bör ä ena sidan till: man fäster wederbörligt afseende å det de som forpserna kunna hafwa i detta sina egna medlemmar, så att icke dem 3personer med hwilka de ej skulle was na, och å andra sidan bör iakttagas, örekommande af inre söndringar och till det af lugn i landet, bör befäl af en d och i alla händelser högsta befälet i ommun, truppen må då wara så rine helst, ullsättas af Konungen, efter af upprättadt förslag, och skall detta bes i Kongl. Maj:t answarigt för fin af: werksamhet. Sålunda till exempel, stad ett få stort antal frivilliga fins deraf fan bildas en bataljon, då bör n upprätta förslag på t. er. tre perfor detta förslag insändas til Konungen, ner en af de trenne till Chef för bas Lifaledes bör det befäl fom fan fom: illsatas öfwer bataljonscheferna nåms tdonungen, hwaremot det lägre under chefen wäljes af korpsen. Men om i ommuner endast smärre afdelningar ex. of ett kompani eller ett halft kombör äfwen der befälhafwaren för trups nas af Konungen efter af truppen tt förslag. jen bör hwarje sålunda bildad korps bestämda förbindelser och, wid behof öring inom det område som hwarje örening för sin werksamhet utsett, utan e funna uppbädas af Kgl. Maj:t ger högre Embetsmyndighet, fom Kyl. il anföttro högsta befälet. Det gagn rneslandet skall funna hafwa af dessa rv ligger just i de af dem åtagna förför hwilka de ej få rygga iillbafa, elof göres, owilkorligen Ivda Sonuns r. — Hwarje förening bör hafiwa uts twisst bestämdt område, t. er. wissa ing den stad, der föreningen har sin tom hwilket område forpsen icke kan rag, men inom detsamma bör den was En fråga fom härwid uppstår år om de fom åro i bewäringsären funna gå int frarpflyttes föreningarna, Wi tro att det ide låter fig gör ra. Ty bewåringen år skyldig i händelse af behof, att imräda i den reguliera armeen och fan kommenderas hwart som helst inom riferggränser, och det låter fig ide göra art tillhöra twå särskilda korporationer. Dock skulle det medgifwas bewäringssktyldige att funna. låta fig inskrifwas fom, få art fåga, extra friwillige i någon forps, för att funna deltaga så wäl i. exercisen fom skjutöfningarna. Wi hafwa hår koriligen antydt de grunder, på hwilka wi tro att skarpskyttekorpserna böra organiseras och hwarigenom de kunna blifwa till gagn för fäderneslandet. Au dylifa fris williga forpser skola funna ersätta den reguliera armen år troligtwis ingen förståndig mans mening. Men de kunna blifwa till gagn i att understödja den reguliera armeen och att hufs wudsakligen i det få fallade lilla friget oroa och missleda fienden, borttaga hans transporter, med mera dylikt, allt saker, som äro af stor wigt och genom hwilka dylika smärre korpser kunna betydligt gagna hufwudstyrkan. Af hwar gagn dylika trupper funna wara, det fåg man under Franska armeenå fälttåg i Spanien, der wissecligen dessa friwilliga blefwo slagna få ofta de wågade sig i öppen batalj, men som likwäl, genom det sätt hwarpå de förde sitt guerillakrig, bidrogo till det fälltågets bekanta utgång. — Derjemte fan man wara säker på: att en fiende betänker sig twå gånger innan den wågar sig anfalla ett land, der den wet, att hwarhelst den wänder sig, står folket wåp: nadt och öfwadt. Med fullt erkännande alliså af det gagn som dessa friwilliga korpser kunna utöfwa, om de rätt organiseras, wilja wi dock slutligen äters komma till hwad wi i en föreg. artikel tagit oss friheten uttala, att nemligen för bildandet af en frigisk nation bör, framför allt annat, den uppwärande ungdomen öfwas i wapenöfning, få att detta ingår fom en wigtig del i dess upps fostran. Som wi hört, lärer Kongl. Maj:i genom def Ecclesiastik-Departement aflåtit ett cirkulär till Rifets Domkapitel, med begäran att höra skol kollegierna i denna fråga. Sedan detta war skrifwit fe wi i Post Tids ningen det reglemente, fom blifwit uppråttadt för skapskyttekorpserna i England. Wi meddela häraf följ. udrag: Enligt parlamentsakt af 1804 är neml. Ko. nungen (nu Drottningen) bemyndigad, att ans taga friwilliga korpsers tjenst, under sädana förbehåll och bestämmelser, som kunna af Kongl. Maj:t godkännas. Jnga bestämmelser i detta hänseende blifwa för någon korps förbindande utar att wara regeringen underställda och af denna gillade eller lemnade utan anmärkuing, och Regeringen kan når fom helst upphäfwa gifna bestämmelser om hwar en sådan korps. Officerarne utnämnas af Lordlöjtnanterna (motswarande wåra Generalbefälhafware) enligt Regeringens uppdrag. De effektive friwilliges pligter äro: att wid enrolleringen aflägga tros hetsed; att inställa sig behorigen wåpnade och rustade, wid mönstringar och öfningar, nemligen wapentjensten; att, närhelst fiendtligt inbrott i landet sker eller samtidigt dermed wisar fig uppror eller resning inom landet, genast vå Generalbefälets fallelse eller allmänna farms signaler samla fig inom fina wederbörliga omräden för att intill def regeringen kungör fiens dens aftåg ur landet eller. upprorets dämpande, förblifwa i tjenst, under det answar för myteri eller rymning, fom krigsartiklarne och öfrige författningar bestämma; att underkasta fig enas handa tuft och answar, närhelst de friwillige, på kallelse af regeringen eller andra wederbös ranve, samlas och afgå tör att underirycka upps lopp eller oordningar i andra landsorter; att genast äterwända till hemorterna, få snart fis endens nederlag och fördrifwande eller upprorets eller resningens kufwande blifwit behöris gen kungjordt; samt att tjenstetiden förwara och wid afgång från korpsen aflemna, till bes fälet eller dess ombud, de wapen, munderingspersedlar, kläder m. m. dyl., fom blifwit ans staffade på allmän bekostnad eller genom gåfs wor och sammanskott, allt i godt frid med af drag emast för billig nötning och slitning å persedlarna; äfwensom att wid afgång betala fina kontanta skulder till korpsen, för böter uppe burna bidrag o. s. w. För wågran eller uns derlätenhet att, på befälets anfordran, aflemna wapen, persedlar, ammunition, förråder, pennin. gar och dylikt, som blifwa på allmän bekostnad eller genom gåfwor eller sammanskott anffaffas de för korpsen, är stadgad en pligt af 10 Pd sterling (— 180 rdr ärmt) jemte det sålunda undanhållnas dubbla wärde. Äfwen för ans dra förbrytelser eller fel i ijensten äro särskilda straff bestämda. Deremot äro wissa friheter och förmåner tillförsäfrade ät de effektiva eller tjenstgörande friwillige. De äro frie från tjenst i milis och förstärkningsmanskap: undantagne från wissa afgifter (nemligen för hårpuder och för de hår star, fom begagnad wid korpsens mönstringar och öfningar); funna fjorton dagar efter upp: pe sågning lemna tjensten, utom wid siendiligt ins brott i landet; uppbåra når de wid sådant tills fälle samlas, twå guinger per man, men wid andra uppbåd till tjenstgöring mindre belopp; äfwensom fold och inqvartering under frigås tjenst lika med andra trupper samt en guinse dessutom wid hemförlofwandet för dem, fom wilja mottaga sistnämnda wedergällning. Une derstöd äro anwisade för de i krigstjenst fråns warandes familjer och för dem af mankkapet, som i sådan tjenst förlora fin arbetsförmåga. an fer håraf att de förbindelser som ålig: ga medlemmarne i dessa korpser äro ganska all: warliga, få att det synes lätt att dessa föreningar ide åro till hwarken för att åstadkomma polis tiska agitationer, eller för att bereda blott tills fälliga nöjen för deras medlemmar, utan för att göra fäderneslandet werklig uytta i ögon blick, då ett allwarligt förswar blifwer af nöden. —Helsingborg bd. 11 Zan. Starka snöfall, fom vå flera ställen inom landet gjort wägar och gator ofarbara, omtalas i tidningarne. Också i utlandet lär innew. wins ter myocket snö fallit. Ö. Lilljecrona ätnjuter tienstledigbet, förwalta båradeböfdinge embetetet i Albo och Gerts här rader, afwen hwad angår edodelningsrättsärens der; samt bofråtts-auffultanten Fredrit Nilsson att under samma tid — under t. f. dombafs wanden regements auditören v. bäradsh. Ram berg dewiljad tjenstledigdet — förwalta härads. böfdinge-embetet i N. oh S Åobo sam Bjäre hårader, utom bwad angär derftådes förefallans de egodelningeärenden, bwilka handläggas af bäradsb. och ridd. F. Hjort. (Cbr. B.) Förändringar inom Lunds stift 1860. Une der årets lopp äro unämnde: 6 Theologre dofs torer, 14 fyrkoherdar, 1 reftor, 8 stoladjuntter och 3 tolleger. Dodc: 11 prefter. J Göteb. H. T. för d. 7 täfes: Skarpskyttekåren har, wid i dag hållen allmän sammankomst, nåra nog enbälligt beslutat fig för an widblifwa sitt föregående beslut rös rande färgen å uniformobyxor. Den fall förs blifwa grå. Enigheten inom fåren är fålunda lyckligen äterstalld. Smafen för den gråa kulören är i Göteborg deciderad. Undra då ej öfwer att äfven Handels Tidningen deraf fått en anflryfs ning, eseer hwab man påftår. Till farpffytefären bafwa inom några få das sar blifwit tecknade bidrag af icke mindre än närmare — tiotuseu rdr rmt. Åter ett wackert prag att anmäla af den goda anda utafintreds fe för allmänt wäl och generositet, fom lefwer i wärt samhälle. Alla förboppningar förefinnas sålunda art Planen rörande uppförandet af ett exerciebus skall funna realiferas, på samma gång äfwen andra kärens ände mål funna upp: fyllas. I ett bref från Stockholm til Gölheb. Handels. Tidomna läses dtand annat : Framlidne Enkedronningen bade förbjudet obducera eller balsamera dennes Hf. Hennes stal härtill war att bon hade en gång i Jtas lien fett buru man i en samiljegrar öppnat de kistor, fom innevöllo balsamerade Hf, och flört de dödas ro; men Dde ide balsamerade liken bade man lant wara I fred. Fierdedog Jul blef Enfedrottningeng lik i fin lista utsatt i lifrummet. Dertill masie begagnas bet rum, som Konungens högsta pomstol ljest bar till scesionsvum. Det war ide luet arbes te dagen sörut att flytta högsta domstolens handlingar m. m. en trappa högre upp i flots tet och att sedan passande dekorera rummet. J bet yttre tages sorgen ej alltför strängt wid hofwet, bwaremot åter en det af allmän: beten — sardeles af tet wackra fönet — går wida längre i yttre sorgebetygelser än den afs licnas närmasse slaägtingar i rätt nedstigande led. På bofwet är det, fom sagdt, ej få strangt; man nyttjar bofsorgen wio uppwaftninnarne, men Hoffröknarne giwa bwarandra kulörta bårftåds slar till Julklapp, od alla äro betankta på den lysande bat Konungen ämnar gifwa Carlsdas gen, om ide något binder eller beslatet eljest blir ändradt. Man giesar att Enkedrottnig Desideria lems når efser fig en förmögenbet of 3 millioner rdr.