Helsingborgs-Posten – 23 november 1860, sida 2

rnes yror, äro padende fijers bumanitetens förnedringens ornien, News va wisserligen intreesen, bafs intressen till ina wigter i en glädjefulla z2— len. orgs-Postens t, som helt ellan elt par a Allehanda ide resandet i Uddevalla von Braun, våre i Stockoch förnska folket ng försvaraafgjordaste af det skål, alltför equia skada än Wiulas än Långt ifrån hela landet minnets pea skog sten, att det , borde åädangångne åtminstone e skalder än m en sådan inkta. Men Malmö le all man resa Brauns hbehandlat A. tyckes )st den alla moralen. nandlar det rande, veatl, vid nae sramstäli vt, så att yser, om än åren under en i rosenum omora4.. II. 11140. Comsten icke fri? er Schiller, kau låter igsla, phär, res, 5, r har; l, nden. en forlust, fosterlandet gjort i en nyligen hädangängen utmärkt vordkonstnär, ligger det icke ur vägen att omtala, det förlusten af en utmärkt vfsärgkonstnär, som i dessa dagar rest öfver till idealernas stilla och ljusa land — han, ge nremålaren Kilian Zoll, häruppe, — och vi tro öfver hela landet nu — smärtsamt gripit hvarje för skön konst känsligt sinne. Zoll tillhörde icke det blixtrande slaget af konstnärer, utan det, som sprider en mera lugn, jemn glans. Ännu icke hunnen sin ålders middag, utvecklades han alltjemt till. det bättre, hvarom våra provinskonustföreningars tafvel-exposilioner lemnat vitsord; och, troligen till följd af sin medfödda blygsamhet, försagdhet, å högre ort mera ignorerad än mången annan mindre begåfvad, om än icke i djerfhet och behagligt umgängessätt, har han åstadkommit verk i det naiva, ja naivt komiska, hvilka likväl skola bevara åt hans namn, så länge en konsthistoria finnes, ett aktadt och val förtjent anseende i minnets tempel. Nu några ord om den ven framtid hafvande?, i vår ort belägna lilla staden Engelholm och vissa förhällanden der och deromkring. Det är bekant att Engelholm fått sig en från staden nära 3 mil belägen hamn, alt det således skulle skrida raskt framåt i denna Skånes nordligaste stad, att det till en del gjort det — ty handelsrörelsen (hvilken materiella sak, mirabile dictu, dock utgor den, hvarpå den ideela så mycket älskar att hafva fotfäste) har tilltagit och välståndet äfven, hvarefter man ville hafva Pljus? — och fick äfven det i en liten der utkommande tidning, som då och då vågade påpeka i temligen sogsam, om än lekande ton ytterligare förbättringar i ett och annat och tala det rätt var. Detta framsteg, det immateriella -ljuset? neml., agde dock icke kraft att sprida sitt sken länge, så sorhatadt det, oförskyldt, blef hos vissa platsens egyptiska prester, utan slammade hastigt upp och låt sig icke vidare se, men lefde dock i det fördolda. Ett materielt ljus (påropadt af det förra) kom emellertid snart nog i stället och sprider nu — sitt bleka, nej! röda sken under de mörka astnarne, så att hvarandra mötande personer midt emellan galgarne (så benämnas de dylikt utseende hafvande lyktpålarne i staden) köra ihop och derefter göra svåra framsteg. Men hvad gor det — det går och lyser ändå, likagodt hur; så tänka de valvise. Staden är under betydlig udvidgning: gata i store-vång? är utstakad, dorvid arbetsfulk skvla bo, uvuh plats för gutor äfven å andra ställen utsedd, och torg skall staden hafva try, det, gamla stora med pumpen, det nya på värnen? och det lilla vid Åijyvahålet7, platsen der spöoch risstraffet sordomdags verkställdes på stadens och Bjärehärads dertill dömde brottslingar, vid hvilket sand-och barkbelagda torg Bjärehärads nya tingshus snart kommer alt visa sin ståtliga fagade och, en gång färdigt, upplåta sina — gemak åt domsagans välvise djurister, såsom en man nyligen i Engelholm påstod. Det blir då herrligt! men icke så vid storevångs-gatan, dervid husen nog ej så snart bli färdiga, oakladt dettvång Magistraten synes vilja, såsom nu nyligen, hädanefter använda för alt få husen upp der och ned annorstädes. Sådan är denna pasascha (men till alla delar sann) som vi nu meddela: En jordägare i store vång låt en stackars arbetskarl, med antagande af honom till torpare, under förliden sommar uppföra ett boningshus å sine ägor. En vacker dag å senhösten, då karlen med hustru och barn flyttat in i sitt hus, tillkännagaf Magistratens ordförande under sessiouen å rådhuset händelsen med det lilla husets tillkomst, forklarade den vara lagstridig, då Kongl. Maj:t i ett Nådigt Bref för några år sedan stadgat, det i Engelholms vångar och annorstädes der, hvarest nya gatulinier finnas, vid då skedd ny tomtreglering och uppmätning, utstakade, husen, som der skola byggas, icke må uppföras utom de utstakade linierne; och sorstandigade stadssiskalen att uppträda som åklagare i saken, hvarefter denne yrkade husets nedrifning, alldenstund det icke var uppsordt vid någon galulinea. Vid ett sednare rättegångstillfälle bestred jordägaren detta, enär hans ägor lågo långt aflägse från någon till gata utsedd plats och han förmenade att det skäligen kunde antagas, det icke någon gata behöfde på ännu hundra år härefter utstakas utmed hans ägor, samt han således hade rätt att till dess bygga hur tusan han ville. Detta oaktadt dömde Magistraten att berörde fattigmanshus skulle ?puts väck, och det genast — så sramt man ej besvärade. sig i saken hos JLandshosdingeembelet. Detta har nu skett, och interessant skall det bli att se huru denna myndighet i berörde fall tolkar Lag och Försallningar och huruvida saken dermed kommer alt slutas. Den Hanoveranska Koffen Fransisca, som i sorslulne månad strandade å Rönne-sand och vid besigtning förklarades för ett vrak, det ingen rädda kunde, samt derefter af en handlande i Engelholm a offentlig auktion inropades for en spottstyfver, s. m. s., inpraktiserades i Lördags, nästan oskadt befunnet efter upptagandet ur sanden, i Engelholms hamn. Isandlanden larer nog komma på grön qvist genom denna affar, och vi önska honom lycka härtill. Lycka äfven åt alla, som hafva redliga och goda affärer för händer! Sorgligt är, att så icke alltid är fallet. Ett nytt bevis derpå lemnades äfven i Lördags på aftonen, då en Löjtnant Muhl passerade genom Rebbelberga by, straxt norr om Engelholm. En bakpå hans sufflettvagn med bindstreck bunden koftert hade vid gonomsarten, som det förmodas emellan broarne och de staden nära liggande planteringsvärdarehusen. blifvit löslagen och ägaren sränstulen på det satt, att strecken med skarpt tillhygge afkapats och koslerlen så annammats. Det är att önska, det ordningens vidmakthällaro der å orten sätta lif i sig och uppspana dessa bofvar och andra dylika kreatur derstädes samt injaga skräck för sådant mulbete framdeles i Trägårdhs-distriktet. P. S. Sedan förestående skress om den Muhlska kofferten, har underrättelse ingålt, all Landsoch Stadsfiskalen Gyllensvärd fått reda på kofferten, med allt dess innehåll, samt en mansperson, som skäligen kan AA... 6 3 2 1 1 13. misstänkas för det begångna dådet. Kosserten har dess ägare återfått, och häktet har blifvit den misstänktes lott. A — Stockbolm. — Wir det swenska stora jernwägslänets sörsta premic-lottdragning tillföll bögsta winsten, 66,000 rdr rmt, en af hufwudstadens herrar läfare. ESDP RER SANN Landsorten. Lund. Professor Rabenius har blifwit fals lad till hufwudstaden för att deltaga i den-fos mite, fom derstädes blifwit nedfatt för utarbes tande af en ny sjölag. De studerande af jus ridiska fakulteten anftållde af denna anledning i början af förlidna wecka för denne sin lärare en afstedskollation och hade, då han sistlidne Thorödag afreste, infunnit fig å bangården, der ånyo en hjertlig afskedshelsning öragtes honom. Det owanliga förhållande, jom under innewarande är egt rum, att ingen af fjamtlis ge profesforsbefattningarne wid universitetet ståti ledig, går nu sannolikt åter ett undantag till mötes, då det heter att Prof. Rabenius ide återwänder hit, utan efter slutadt uppdrag i Stockholm tilllräder den profession i Upsala, som under tiden förmodas blifwa ledig genom Prof. Bergfalts afgång såsom emeritus. — Udaf den tevisionsberättelse för år 1859 öfwer Lunds Sparbank som medföljer Lunds Weckoblad inhemtas, att i denna wäl skötta ins rättning urgiorde summan af insatta medel 1,241878 Mor 33 dre och Sparbankens egen fond 96,472 Åor 75 öre. (L. W.) — Woedrriserna hår i orten stegras fynners ligen af danskar, som nu börjat uppköpa wed wid jernwägsstationerne uppåt skogstrakterna. J Köpenhamn fostar I. k. fortwed 16 rbor pr halffamn, detsamma fom 64 rdt sw. imt för en sainn långwed, ech detta pris har åftads kommit att en mängd danskar hitftrömmat och uppjagat wedpriserna. (F. T.) Kalmaretidningarna berätta, att direktören wid derwarande Cellfängelse, Kapten v. Kre. mer blifwit tilllalad för an 1:o mot fångar anwändt olaga bestraffning, 2:o betalt ranfafs ningsfångars arbete lifa med straff fångaros och 3:o undandragit fängelset dit anslagna -ygmas terialiet. Kapten K. har medgifwii riftigheten af ve första punkterna, men bestämdt förnekat ven ircd je, rörande hwilken ej heller minsta bee wisning kunnat företes. Gotheborg. En 88 årig blind f. d. matros wid örlogefloitan, Nils Afv, hwilkan warit med i åtslilliga träffningar och äfwen tienstgjorde på liniestepret Iätmvifan?, vå detta flepp wid Widorg fon fig ut genom ryta flottan (det få follade Wikorgska gottopper), lefwer ännu, ens liat en beråttelse i Götbeborgs Hantelstidning. Den gamle frigaren, fom äfwen warit frigsfänge i Ryssland, är inbyst i en kammare, en avatratfaman for, belägen öfwer nuanen i en bondes bwortagestuga, och lemnar icke sin läda, utom TÅ ugnen eldos, eller annan nödwändigs bet driswer ut gubben, c— ——— litiandet. Owad man ide wille tro tyckes nu blifwa bewisadt, Garibaldis missbelåtenhet och Victor Cmannels ringa popularitet, De spcciella uns EA VER — —5F—— Ae —— ——