Helsingborgs-Posten – 2 november 1860, sida 2

vännan under förmyndare, Svenskt original af n—k—t. (Forts. fr. nr 128) Esi par timmar hade förflutit, då majoren inträdde med ett bref till Ida. Hon öppnade det. Det var från hennes far, skrifvit dagen före hans död och fullt af kärlek och ömhet. Han påminde henne der ånyo om hennes mor, och bad henne icke glömma de lårdomar hon fått ibarndomshemmet. Vidare underrattade ham henne, att han utsett majoren till hennes förmyndare och sist gaf han henne en döende faders välsignelse. Ånyo sloto Idas tårar och majoren hade vördnad för hennes sorg. Slutligen fästade han lil; A hennes uppmarksamhet på ett annat förseglad papper, som Inneslutits uti det första och hade till utanskrift: vppnas så snart Ida Svärdspets fullt 10 år? Denna tid var inne, och papperet öppnades. Det var ett testamente af hennes för slere år sedan aflidne morfar kommersrådet Silfverslant, som inneholl, att han hos säker person afsatt ett betydligt kapital för Idas räkning, det hon efter eget godtlinnande egde att disponera, utan alt qervid bero af, eller behösfva rådföra sig med någon annan. Ida syntes icke lemna mycken uppmärksamhet äl detta dokument: llan lade det afsides och ofverlemnade sig ånyo åt sin sorg. i Några veckor efter denna händelse återfinna vi Ida och Therese i en liten nätt kammare på den gamle majorens egendom.