1 goda saken ännu kunnat uträttas, tklara endast genom det förhållande, fluthga afgörande hwilat hos en ng, hwars fyra stånd mera warit intressenas, ån nationens målsmän. det wål för alltid blifwa omöjligt en reprefentativ förfartning, fom, på g den tillfredsställer de billiga fors os nationens ftora flertal, ide komständsprivilegierna för nära. Ett dessa pyrivilegiers bibehållande i (ler mindre ursprungliga skiå wore gt Vondeståndets äsigt, alldeles dets ett förbud mot reformens genumten Bondeständet, färdigt ar för alla de eftergifter, fom ide ftå i elfwa reformens grundide, anser fig, ga förut felslagna förhoppningar, isströsta om ett willigt tillmötesgående ida, fom företrädeswis hafwa pos heter att förfmara. För en sådan attning hemtar Bondeståndet stöd af de twenne främre ståndens fu cf, fom, rått förstådd, sätter det hes mför enskild fördel, än jemwäl i den med historiens witmesbörd, bjuder, illt för långt i ett fortsatt tillbafas billiga rättsanspråk. På dessa för: eglerade af den fraftiga medwerkan, udeståndet nu hos E. K. Metirvjus ånighet anhåller, bygger detta ständ rhoppning om möjligheten af en resentationsreform. andras, will Bondeståndet icke un. emwäl nämna något om fin egen den stora frågan. Sålunda har agdt och med anspråk på trowåre Ja gånger omsagdt, att fwenska folskulle wara moget för en på mera rundad nationalrepresentation. An: ett sådant påstående år desto swårare m samtidigt härmed, det blifwit tt Sweriges allmogeflafs tallmåän: e och genom sin bildbara nalur tre för de politiska wärfwen än a länders. Dä Norrige ännu war myndigt lydrike under Danmark, århundraden den swenska bonden wid den swenska riksdagen; och år 1814 det norska fosket, htan igsstadganden, fullt moget för en i och på ganska bred demokraiisk representalionsförfatming. Man ort några wådor af denna förfau an har deremot spårat dess måls tande i landets rolitiska od ins fining, i def sociala utweckling och kofran, med ett ord: i ett allmånl De, fom, I förhållande till de nar serna, lemnat andra länder långt fom ide warit möjligt, dereft ide djemwål hwarje norrman, i fånge litiska sjelfständighet, med förlätlig ttnar — af sin nya konstitution breträdegwig mal NAJNL Öf. . mera fri och efter nutidens kraf bättre lämpad nationalrepresentation. Man har för öfrigt met Bondeståndet anmärkt och fåfom en obenägenhet mot den ifrågarmwar rande reformen, hwilken dock af detta s:ånd få lifligt efterlängtas, welat uttyda det förhållande, att ett eller annat förslag, åsyftande en delwis jemkning af wår representativa författning, icke wunnit ståndets godkännande. Men om Bone deständets pluralllet sålunda ansett frågan om en represemtationsförändring döra afhandlas i hela def omfattning, och förslaget dertill byggas icke på sådana jemkningar, fom blott skulle gör ra det till ett lappwerk, men på grund of als mån rått i förening med allmän fåferhot, få bar siändet, till stöd för en födan åsigt, i 1810 ärs Konftitutiong-utffott, hwars ord hår blifwit återgifne, egt att åberopa en auktoritet, som icke torde böra anses alldeles förkastlig, och då nya inympningar på den af allmänna meningen längt för detta utdömda ständsfördelningen icke lemna någon antaglig ersätning för det hittills oupphunna målet of en friare nationalreprefens tation, torde jemwäl den anmärfning för (ifs nöjdhet eller afwoghet mot reformen, fom man welat påbörda Bondeståndet, kunna lemnas utan widare afscende. Af hwad Bomdeståndet hår ofwan underdås nigst anfört, täckkes E. K. Mit i nåder finna, att i ett representationsförslag, motswarande Bondeståndets önskmngar och — wi waga tils lägga — allmänna meningens fordringar, icke widare fan lemnas rum för någon flåndåförs. delning. Dena, wår politiska institutions wås raste lyte, måne, likasom den enformiga fijelfs skrifwenbet, fom för narwarande tillhör ett fås tal af nationen, anses hafwa öswerlefwar fin tid, och samfälda wal utan hänseende till stäånd eller klasser. alltsäå utgöra representationens grund. — Med underdanig erinran härom, samt med erkännande af riktigheten hos den princip, fom tillmäter hwarje walberättigad lika röftrått, har Bondeståndet, fom för ofrigt tänkt fig res presentationens fördelning i twenne kamrar, af hwilka den andra borde för någon längre tidrymd af t. er. 3:ne rikodagar utse den första, hwars ledamöter wid hwarje rikosdags slut ffulle med en tredjedel ombytas, hårmedetft full qjort det måhanda wigtigaste uppdrag, fom ståndets wid denna Riksdag närwarande ledamöter af fina walmän emot:agit; anhållans de i djupaste underdånighet Bondeståndet, fom trott det wara af yttersta wigt, att denna nas tionens stora angelägenhet behandlas under en tid då rtiket njuter förmånen af yttre frid och inre lugn, samt inga lidelser af politisk art werka förande för en hofsam lösning af frås gan, det täcktes E. K. Met låta utarbeta och för nåst sammanträdande ständer framlägga ett på dessa allmänna satser grundadt repres sentationsförslag, hwars närmare stadganden och bestämHmelser Bondeståndet med största för: troende öfwerlemnar ät C. K. M:ts höga wvl8e het. — dragelserna ända tills dagen wid Ancona, och isyanerhet öfwer päfliga armeens tillständ. Det är emedlertid twifwelaktigt om man snart får läsa dessa intressanta berättelser; de sfulle myc: fet kompromettera den italienska afdelningen af armken, och blotta stora brister i förwaltningen, öfver hwilka Lamoriciere emot paåfwen oförs täckt uttalat sig. Jtalienarna sörhöllo sig illa wid Castelfidardo, eller slogos ide; endast främs lingsregementerna, isynnerbet suoversbataljonen, stodo på fig. Så snart Lamoriciere redigerat dessa afifycen ämnar han lemna Rom od) år terwända till Normandie. Cardinal Antonelli är emot bildandet af en ny päflig avmie, men nrefwe Merode stär faft wid att den fall reor: gamiseras. Återstoden efter Castelfidardo och Åncona uppgår till 3000 man. Man samlar bär och i provinestäderna bidrag till ett mars mormonument, bwitfet stall uppresas i Rom öfwer de påsliga fotdarerna bwuka fallit i det: ta korta och besonnerliga fälttåg. Fransyska oc kupationskorpsen uppgär till 25,000 man, De beställningar af qwarter, fom widare blifwit gjorda för trupver, fota comramanderas, få att det tockes såsom skulle srigsmakten ide wir dare föröfag. J går besatte fransmännen äfwen Toscanella, sedan de redan inryckt i is vita castellana, Nepi och Sutri, Orta och Bag: nara. ÄÅfwen skall garnison inlåggag i den bes römda fladen Drvieto, od) således nationalres geringen äfwen genom denna delegation tvins gas till aftäg. De betåda saledes alla pros vinser från Velletri och Latinerbergen ända til Sabinas och Umbriens grånser. Detia är en tröst i Vaticanen, hwarest man är lugnare. Utomdess bufwa de gåtlika bändelserna i Gaöra blifwit helsade säasom en ny phase. Inlöpans bet af fyra franska fartyg i derwarande hamn bindrar Gaötae bombardemang, och det tyckes säsom wille Napolcon äfwen för konungen af Neapel lemna ett litet panimonium för denna stad. Jngen kan förklara alla dessa saker; det tilfommande är ett djupt mysterium, od) åf wen den skickligaste diplomat är ide i ständ att fe ett enda sieg framåt. Emetlertid är den oryggliga öfwertygelsen, att den päfliga foc len äfwen denna gäng, skall blifwa insatt i besittningen af alla sina förlorade provinser, och bet fer i Warschaukongressen endast en fortfättning på den der beryftade kongressen i Tor: gan om Verona, bwilka den menedige fonuns gen af Neapel hade genom Öseerrifes wapen, alt tocka för äterwinnandet af sin absoluta thron. (Siornale di Roma bemärker med förnjelse efter Ynvepedance belge, att denna Warfdaue sammankomst utfaller vå samma dagar fom i Verona od) Tropvau (22 och 28 Det.) Turin d. 28 Det. 229,780 wäljande hafe wa blifwit inskruna. Voteringen bar wisar 185,408 Ja, 1609 Nej. Man wäntar samma gynsamma resultat för de öfriga provinserna. Hittills är följande bekant: Bari 127,007 Ja, 63 Nej; Beneven: 6,970 Ja, maa Nej. (K. 3.) På den nearolttanska jorden be finna fig redan 55,000 piemontesista soldater, på en Europeisk combination, för att tilbafawir sa Piemonts öfwergrepp, att det likwål derwid endast få till wida fick deltaga säsom der i dess ställning fom europeisk ssormakt angär detsamma, och ide specielt säsom en i Italiens ffa sörbällanderna intresserad matt. Hwad Bes netien angär, få fall der inskränka fig att tills bafawisa angrepp på Venetien. — Den fpans ffa gesandten fall, fåfom man nu med beftämde bet will försäkra, icke bafwa blifwit tilbafas fallad frän sin post i Turin. — Man talar ännu alltid mycket om en resa, som kejsaren under loppet af November skall företaga till Cberbourg. — J Alhgerien skola ännu Hera res gementen bildas af infödda. — Conflicten melfun berrarna v. Perfiany och v. Thouvenel fvs nes blifwa af den beskaffenhet att det för båda skall falla fig swärt att liftidigt hålla fig uppe i deras respectiva ställningar. Herr v. Perfigs ny fall hafva wägrat emottaga några inftrucs tioner af br Thouvenel. Han will framdeles endast bero af kejsarens directa befallningar. England. London d. 28 Oct. Ofwer Jtalien skrifwer i dog Dbferver : Wi sluta af Conssitutionnela försigtiga och sorgsälligt afwagda perios der, att, af den wid Po uppmorscherade ö sterrikista hären, gjort försöf att infalla i Stas lien ä Frankrifes sida ide wäl upptages. En nation of 22 millioner fria menniskor, ywilka understödjas af Frankrikes wapen od) Europas sympathier, läter ide få lätt trampa sig under fötterna. Om endast Jtalien nu träder emot den hotande faran endrägtigt och i slatna leder, så skall denna fara likasom många andra snart förswinna. För öfrigt må Italien forstå att nöja fig och afbida tiden. Ett litet felsteg, en liten öfwerraskning fan till och med ännu för: derfwa allt. Enligt Army od Navy Gazette bar prins fen af Wales anträdt återrcsan från America förmodligen d. 17 Det. och fall alltfå ännu före månadend flut inträffa i England. Ryflaudd och Volen. (N. 3.) Warschau den 27 Okt. Den tyfande församling, vå hwilken få många ågon woro rigtade, är plöteligt upplöst och wi funna nu i lugn och med någon fäferbet ingå på de werfs liga orsakerna till dess öfwerraskande bastiga upplösning od) dess politiska betydetse. Frams för allt må det wara sagdt, att det började misstroendet war grundlöst, att man afsigiligt öfwerdrifwit enkekejsarinnans sjukliahet od) bis gagnat säsom förewändming. Öfwer bennes bes finnande hade man redan pä försia dagens fams mankomst råfat i bekymmer, och den 25 dennes, då suveränerna konfererade med sina ministrar, erböll fejsare Alexander hwar fjerde timma de betänfligaste bulletiner, hwilka ban böll hemliga för sina ministrar; men då kejsarinnan, hans gemål, enträget bad bonom komma bem, tilltog band oro till den grad att förlängandet af fams mankomsten oc tanken på den förestårnde jagt: festen förorsakade honom den största plåga. För nårra hredwmld harnpim gende nynvenhbharade han