Helsingborgs-Posten – 1 oktober 1860, sida 3

mån än de förmaningar, som sadren genom exempel och föredöme nedlagt i barnets unga hjerla. Aldrig bekymrade sig ett menskligt väsende mindre öfver de hinder, som kunde möta det på dess vandringgenom lifvet, än hon; hon hoppade tvärtom osver lissvägens ojemnheter med lätt fot eller visste ati rödja dem ur vägen med vand hand. Hon kunde ovilkorligt jomsoras med en nederländsk skönhet, hvars blomstrande helsa utvisar fyllighet, men som deremot ej gör auspråk på etherisk blekhet och himmelsk spenslighet. (Forts.) — —L—G —