A lem VIT pa i AR dricker Konungen helst, frågade min mor. — Ad intet, swarades. — Konungen drider ej eh gång öl, utan blott matter. Å peg som förstod satt hafwa åpplen bewarade säret om, Hade nu deraf i förräd och Då fl. war 2, war middagen färdig oh på frågan för hur många perfoner Konungen önskqde dufadt, swa. rades att Konungen önskade spisa wid samma bord som wår familj. Wid måltiden wånde Tag ide mina ögon från Konungen. Han has be: gud aptit och isynnerhet smakade honom en rått fom bestod af wildswinsbufwud i gelöe; han åt wertill mycket bröd. Under middagen talade han mycket med min for om landet och dess tillftånd. Utom Konungen woro tre Swens sta generaler wid botdet. Dessa läto sig det goda wiuet wäl behaga, woro pratsamma och generade fig ide af Konungens närwaro. Konungen drack endast watten och åt mycket bröd samt bekymrade sig icke det minsta om de andra. Med of fruntimmer talade han ide ent halft ord, — ndast wid ett tillfälle då han erfor att äpplena woro från wåtr egen trädgård, fas de han min mor en artighet öfwer hennes hugs Håll. Dagen derpå hade kammattjenaren en helsning fill min mor med tacksägelse från oe nungen för middagen och derjemte den önskan att der icke måtte serveras mera än fyra rätter och att middagen ej mätte räcka öfwer ett avatt. Om aftonen drack Konungen ett glas söt mjölk med litet salt uti oh åt dertill ett stort stycke bröd. Då han teste skånkte han min far egenhändigt en tobafsdosa af guld, besatt med diar mantet och försedd med detekungliga nanmdiff: ret, samt lät betala allt hwad hans folk vc hästar Hade förtärt. — Då wi sedan erforo hans olycka wid Pultava, beklagade wi honom af upprik:igt hjerta och uppgäfwo ej den förs boppning alt han skulle repa fig igen. Men då avi sedan fingo underrättelse om hans Död — på brusio wi alla i tärar. Så sångt räcte den gamlas berättelse. I ar: betet läses widare hennes skildring ar Konun: gens fiende, Ezar Peter, hwilfen war en får deles belefwad och mot damerna uppmärksam herre, men ehuru han wisade henne specielt den största artighet, få vttrar hon deck til slut: matade al hang belefwenhet och utmärka wånlighet få intresserade jag mig ändå wida mera för den allwarsamme, tauffulte Konung Bark J N. Dagligt Allehanda förefommer ett uts trag ur ett öref från Helsingiors, Iyrande sä lunda: — — — — Wäår stad bar i deessa das gar öfwerraskats med ett besöf af Aftondiadets utgifware magister Sobiman. Hans första bes föf gällde cenforn, vwars biträde ban utbad fig, för ervållande af audiens hos generalguvernösren, bwifet också efter ätslilliga swårigbeter lycs kades. Audiensen rackte från kl. 51 till 13 e. m. Ändamålet war att utwerka tillätelse för Aftondladers spridning i Finland — ett förslag, ull hwilfet b. ere. i början alideles ide wille lossna. Emellertid mäme bufwadredacterens wänaligbet och försäfringar om bättring -furti gen bafwa lyckats öfwerwinna b. erc:s obenäs genbet: något bestämd war lemnades wisfertis gen ide wid tillfället, men redan samma afton blef magister Soplman inbjuden till generalgus vernören, då b. exc. lärer medgifwit, att Afton. oladet må under den återstäcnde delen afinnes REDERIER TERESE ÄT EEE ETERN EEE EAA EE — än lummal man aft han i dac kallaf dam för sjelswa staden. Groligheterna i YTtalieu. Man Har nu endast Jobsposter från Rom, bwaraf synes att för Päfwen, lifsom för unga Bomos, snart tiden är inne att afsäga fig det werldsliga wäldet. År Pius IK ide nog Hof att afsäga sig werldsliga wäldet för fars kans räddning, blifwer säkerligen följden den, att den allmänna kyrkan upplöses i enskildta nas tionalkyrkor. Piemont har wisat att det funde trotsa päfwens bannlosning, och det italienska folket, fom föraktar påfwen, skall ocfå wisa fig funna undwara bans wälsignelser. Redan har den förödmjukelsen träffat Pius den IX att han mäst erkänna Piemonts öfwerwigt, just i följd af dess friare religiösa bildning. Lusten borde äfwen bafwa blifwit betagen päfwen, att ins triguera med Österrike emot Frankrike; dertill är Frankrike en alliför måk:ig katholsk stat och det ligger i Frankrikes intresse, att päfwen ic fe bibehäller den werldsliga makten. Emed: lertid hör man att påswen redan begärt förflas ring af Österrike om han ide der kunde erbåäls la matertelt biständ, men erhållit till swar: att Österrite ide wille ätaga fig de italienska fur: starnas sak, att det blott wille, intervenera, vå dess intresse fordrade det. — Öherrikes protest fan icke leda till annat än ett bewis på deras egen wanmakt. Osterrike fan ide undwara bes tydligare del af fina armiäer, oc de legda trups perna bafwa redan wisat buru opålitliga de äro; Lamoriciere får säferligen erfara detsamma. Aet Frankrike ännu hemligen samtyckt till Victor Emanuels sednaste uppträdande är utom allt twifwel; men huru länge Frankrike tilläter bonom att fritt handla, blifwer en annan frås ga. Jcke är Frankrike nog mäktigt att kunna fördraga att Italien bildar fig till en få måfs tig maft, med få fria conftuurionella former; wi tro det icke. Äfwen fe wi att ju närmare den sardinska bären nalkas Rom, desto flera trupper afsånder Frankrite til Jtalien, oc) när uTimed warnar Garibaldi för katholska mafs ternas inblandning, menas troligen dermed Frankrikes oc) Ösderriles intervention, Afgöranders Bund nalkas också snart för den ewina staden; upproret närmar fig alltmera Rom, och är snart en uvvständelse att morfe i Victor Emanuel befinner fig bär i en finkig belägenhet. Antingen skall han undertrycka enbetspartict och swika Jadliens för: boppningar, derest ban ide intager Rom, eller fall han göra gemensam saf med detsamma och med Garibaldi, oc) från Quirinalet proctamera fit berrawälde, od) då fätta Jtaliens fribet på spel genom att ädraga fig ett krig med Frank rike. Huruwida Garibaldi ämnar deltaga med Bictor Emanuel i fyrkostatens oroligheter wer man ännu ide mcd wissbet; men ännu bar icke den underrättelsen bekräftate, att ban wid sitt intåg i Neapel låtit proclamera Victor Emas nuel till arfkonung i Neapel. Man wer, att ban, efter landets fonungars årliga plägsed wid Pie-di Grotta festen, vå samma fått fom de, wallfärdar till kyrfan, afwensom att han sändt gesandter nu, såsom då ban eröfrade Sicilien, tull London, Paris och Turin. Garibaldi Har wäl öfwerlemnat befätet öfver Neapels flotta till en sardinsk amtral, men han wet sig ocksä wara så ålskad, att han kan lemna denna post 24.. lA AAAn il enam 4117 444 ev . FER 2 22 1— retaga nägot emot Gjaöta, der fonung Frans med fin ålerstående maft, 8000 man och ger sandterna, befinner fig, utan att han öfmerlems nar blokaden deraf till den neapolitanffa och sardinska flottan, samt fottsätter fin wåg, ans tingen de sardinsta efter franska trupperna til mötes. Etter tyrkostaten lärer turen komma till Öslerrife, angående Benetien, bwarifrån Garidalsdi emottagit deputationer i Neapel. Osterrife lärer wål funna hoppas på ett biständ af Ryfs land, ifall Ungern refer fig, men ide af Preugs fen, enär den offentliga meningen i Tyskland nog eger fraft att förbindra Preussen ifrån ett opopulärt krig. Osterrike -anfer: fäferligen den ttalienska rörelsen svara af mindre bes tydenbet än den är, men stall nog få erfara, att om octfå def militärmakt skulle i början funna moistå anfallet, det iföljd af fina dåliga finan: cer icke skulle funna länge fortfätta kriget; åf wen betänker det ide hwad def egna inre rös relfer i Ungern, skall funna ästadkomma. AAAA — Stockholm. — Djurgårdsslagsmålet. Enligt tingsrättens beslut skulle den 13 ulslag afkunnas i detta mål. Samtiige parterne med undantag af hr Wibell och löjtnanten Mazer hade wid tingsstället, Stalls mästaregården, injunnit fig, åfwenfom jultities kanslerens ombud häradshöfding Söderholm samt regementsombudet kapitenen af Funck. Ac tlagaren fullföljde fint yrkande om answar på löjtnanten Mazer för utdelande af en knuffning och ett oqwädinsord, utan att han dock wille bestämma hwem M. knuffat. Detta yrkande bes streda af de tilltalades rättegångsbiträde, hås radshöfdingen Beckman, emedan målsegare ej anmält sig. Hr Beckman wände sig derefter mot den ersättningsräkning hr Willell ingifwit, och hwari yrkats 1,200 rdr i ersättning för det han i tre dagar warit sängliggande efter wåldet, bwarigenom han sj funnatefterfe sin handel, en fordran, den hr B. fann oförffämd, helst enligt föres tedd debetsedel Widell skuttade blott för 1,300 rdr Årlig inkomst. Hr Wibells rättegångsbiträde, häradsöfdingen Wendtland, genmälte att på debetsedeln funnes upptagen blot den Årlis ga nettowinsten, men att man i förewarande fall mäste taga i betraftande omfattningen af br W:s omsältningar och den minskning i och förlust på rörelsen, som warit en följd deraf att han ej sjelf kunnat egna fin handel tilljyn. Wisserligen war hr IV:s bod full med folk das garna efter det honom öfwergångna wäldet, men dessa woro personer, hwilka wille ådagalägga fin owilja öfwer wåldsamheten. Sedan åiskilliga frågor af domhafwanden framställts dels till de anklagade, dels till nås gra witinen samt löjmanten Å. v. Mecklenburg blifwit särskildt hörd, rörande åtskilligt hwad mot honom förekommit, fingo parter och Åhöras re aflägsna fig under det tingsrätten öfverlas de samt derefter afkunnade följande beslut: vHmwadidera mål förefommit har tingåråts ten i öfwerwägande tagit, men anser nödigt, att innan målet hufwudsakligen pröfwas, dels wiunena Fogelberg, Lindberg och källarm. Pets teråfon warda hörda, rörande det målsegaren Andersson tillfogade wäld, och huruwida detta eat rum å landswäg, dels att yttrande lemnas af br medicine doktorn C. I. Blachet, Hurus knif eller annat eggjern, eller medelst underlö Lewins wid remisshandlingarne fogade ri dels och att wiunena C. A. Anderoson, åke drängen Pettersson och waktmästaren Borg I hwarandra warda hörda, i anledning af w net Anderssons berättelse att C. v. Mecklenb sparkat Wibell, då han, slagen af Lewin, n fallit i diket; och utslälles målet i anledn häraf att till fortsatt behandling åter föreke ma å skeppslagets instundande lagtima hö ting å Stallmästaregården Lördagen den September, fl. 10 f. m., dä åklagaren, mål ganderna Andersson och sidenkramhandla Wibell, eller hans laga ombud, ega att till desfomma, och de tilltalade böra åter sig finna, om de önska widare warda hörde; lande ofwanberörde wittnen till berörde tid kallas, för att i nämnde hänseende höras, hw efter rätten will, utan hinder deraf att en e annan af de tilltalade kunna uteblifwa, uts i målet meddela. A — — Landsorten. Landskrona d. 18. Sistlidne gårdags m gon El. 6 gåfwos 3:ne larmskott från fåt gen och man blef sfnart underrättad om att liftidsfönge wio namn Sjögren utbrutit från fin cell. Efterspaningar widtogos och w liga signalementer affärdades tills man 1 middagstiden inom borggården fann näm Sjögren gömd i en twätibod. (Korr. Ghristianstad d. 19 Sept. Konungens? fallningshafwande har bestämt innewara ärs marfegångssättning för detta lån. att retagas på Landskontoret d. 2 nästinstunda Nov. kl. 10 f. m. (Sk. P. Htlandet. r ; Den protest fom rå konungens af Rea befallning publicerades i samma fund han le nade Neapel lyder falunda: Då en djerf condottiere, understödd af krafter, hwaröfwer det revolutionära Eure råder, har angripit wära städer, i en besläg och wänskaplig suveräns namn, hafwa wi nu i månader mäst fämpa med alla de medel, 4 stodo of till buds, för wåra siaters oafhän, bet, Wapenlyckan förklarade fig emot of. 2 ta wigtiga företagande, för bwilfet denna verän undandrog fig allt answar, oc) som oaktadt fann understöd och hjelp öfwerall bang stater, Få samma gång som der unt handlades om en nära alliance — detta fi tagande hwartill Europa war en likgiltig ä dare, sedan det Hade proclamerat idesinrerv tonsprincipen, år den punkt, hwars sorgl werfningar sträcka sig till wär bufwudstad. Å andra sidan har Sicilien och wära f landsrrovinser, som länge blifwit undergrä af revolutionen, bitdat vrevisoriska regerin i denne juveräns namn, och under hans besk samt anförtrott en få kallad dictator berram det och rånigbeten att afgöra deras öde. J stöd af wår råttwisa, af bistorien, af imternationela förpligtelserna samt af den off liga curoperska lagen bafwa wi, bestämda att förswara oss få länge fom möjligt, til fattat den föresate, att bwilket offer det änf kosta oss, witja wi skona denna flora hufw AAAAAAA ADh—wOOO Ra ——y———— lamnada i defeamma att daknmanf ål denf