Helsingborg d. 20 Sept. Holländska foffen Twe Gebrveders, Capten Britter, på resa från Hamburg till Petersburg, med last af jernbanewagnar, sirandade på Hit tarps ref den 19 Sept. på aftonen. Sedan kontrakt om uttagning uppgjorts och arbetet börjat sprang fartyget läck och fylldes af wars ten, få att lasten nu ilandbergas, hwarefter sörfök att uttaga fartyget kommer att göras. Enligt sednare underrattelse har fartyget blifwit flott, Rorvetterna Lagerbjelke vd Najaden ha idag pasferat Sundet på utgående. Lugfartyget Carl X, fördt af kapten von Dis ter och tillhörande ett bolag i Yftad, gjorde sissi. Onedag ett besök i bärwarande hamn. Det wisade sig derwid att, oaktadt detta fartyg, hwad def längd beträffar, år det största fom warit inne i Helsingborgs hamn, detsamma ändock med en förvånande ledigbet manövrerade och inseglade under rädande stark bläst. Fartyget, fom är nytt oc) bygdt wid Motala warf, ute märfer fig för solid byggnad och en owanligt ändamålsenlig. fonftruftton, säsom t. ex. att hyrs ratt är anbragt säwäl nära intill rodret som ä kommandobryggan, samt att på däck finnes ordentligt gängspel, bwilket sistnämnda i bög grad underlättar manövrerna i hamn. Carl X, som dessutom är elegant inredt för passagerare, eger i kapten von Otter en lika human som duglig befälbafware och skulle troligen af mån: gen med nöje Oftare ses avlöpa bamnen bärs städes på reforna mellan Stockholm och Götes borg. — Åndamålet med Carl X:s ansöpande denna gång på resan från Göteborg, war. att härstädes aflemna ett af de större engelska vöffwerk med tillbörande locomobil, hwilka med en owanlig bastigbet förmå aftröska en mängd såd oc) funna för ändamålet anwändas säwäl ute på äfern fom inom bus. Förenämnde tröskwerk är inköpt of grefwe Wachtmeister å Rögla. Sn. P. beränar alt den föreslagna cigarr: skatten blifwit förkaftad i förstärki Bewillningss utffott Statsutskottet har tillstyrkt 20,000 Ror till utwidgning af Lärowerksbyggnaden i Lund. Till Lazarettsläkare i Uddewalla har, enligt Bohus L:s Tidn., doktor Bergengren här ifrån staden blifwit af Kongl. sundhetskollegium ut rämnd. Såsom bewis på den ringa grad af fjelfe fänsla och fostertandssinne, för att ide säga ef tertanfe fom röjer fig hos en det af Sweriges korrespondenter till unändska tidningar, angår ende deras egna landsmän, meddela wi nedan: stående, hemtadt ur en förre spondensartikel till Bert. Twende från Stockholm, daterad den 10 Sept. 1860: Den nota fvågan, heter det, är utspelad, ungefär på samma sätt fom ett spelur utspelar sin slycke, men är färdigt att spela det omigen, få snart det blifwit uppdraget af en slicklig band. Annorledes är ej beller slut med den nonska frågan. Det gick fasom en windpuft genom den qwalmina luften, dä der blef tal om utsigt för Swerige ant blifwa en Rormaft. Det war fom om man funde höra ett raflaons — de i de dammiga wapnen, fom böra til Swe riges fora minnen. Jag må uppriktigt tillstä att wi swenskar ide äro få litet fäfängliga af naturen. Kanhända är det just på grund af den uppmärfsamhet, wi hafwa warit wanda att åtnjuta, isynnerhet af Tyskarna, att wi få lärt wisa oss stötte, när wåra bröder, Norrmännen, finna för godt att bebandla oss mindre belefs wadt. Wi kunna täla oerhördt mycket, när man blott will wisa oss en lile Smule kgard och skona svåra fördomar. Men, fom sagdt är, för den norffa frågan är det tillswidare lugnt. Je fe desto mindre torde ett par små AnNmärfnin: gar kanske wara på fin rätta plats om denna sat, isynnerhet fom wår press ide will helt och hållet läta det wara. Jag må öppet tilftå, att det trinmfråg fom vor (geniale Norvego. man Blonche höll genom Norge bar blifwit mindre wäl uttydt af en och annan på denna sidan Kölen; men hade den mdle Digter fritt funnat öfwerlemna sig åt fin fänfla och defin: gifwelse, skulle han säkert hafwa blifwit fri från många obehagligheter fom hang ledsagare, en herre af bondeständet, ådrog honom. (Jnsändt.) Man läser för närvarande i tids ningarne om ett groft underslef, fom blifvit bes gånget af håradshösdingen Centerwall inom Sollentuna och Färemuna domsaga. Denna underrättelse bar bär på orten wäck: den största förvåning och framkallat ålskilliga gissningar öfwer hwilka motiver, fom funnat leda herr C. att begå en dylif försnillning, hwars upptädans de ban kunde frukta hwarje ögonblick. AUmännast tror man dock att br C. warit storspelare och att det warit denna förderfliga passion, hwilken warit grundorsaken till hans brott och fall. Den tid br C. stötte domhafwandeplatsen bär i orten, gjorde ban fig känd och förmärfe wade fig allmän aktning för ett berömwärdt handhafwande af fitt fall. Den lugna och doc tillifa imponerande wärdighet br C. iakttog på domaresätet, det begrepp han byste om likhet inför lagen, spårjas ide altid wid wåra doms slolar, hwilka i slället någon gäng synas wara behäftade med en temligen allmän fwagyrisfynd, den åsigten nemligen: att det är kläderna, eltatlingande namn eller en lysande titel, fom göra mannen. Herr C. war icke bärstädes känd säsom en af dessa domare, hwilka låta parters nas yttre imponera på fig, utan arbetarens lugg: slima tröja gällde — få syntes det atminstone — i hans ögon lika mycket fom berremannens rod eiler den guldbroderade fracken. Ett litet drag af hr C., fom ännu säkert af mången hafs wes i friskt minne, torde förtjena anföras. Dä en dag å tinget i M. ett mål förekom mellan en bonde och en herre med förgylda knappar i rocken, nöjde fig den sistnämnde, herren nemlis gen, ide med att i enligbet med öflig rvättes gångssed intaga fin plats nedom domarebordet, utan feg, förmodligen på grund af äldre mana eller owana, upp till domaren, för att i örat på honom, och fäledes enkom för denne hörs bart, utweckla sitt anförande; men han fick ide länge behålla denna beqwäma position, förrän ban af domaren, hr C., afbröls med följande gans sta begripliga tillrättawisning: Mi torde känna ide allenast att jag bör ganska wäl, utan äfwen att det tillhör en vart yttra fig sä, att ide blott domaren, utan äfwen motparten hör hwad han säger — yttra er derföre från den platå fom tillfommer er. ..! Det berättas äfwen att vr C. wid flera tillfallen med fållfynt oegennytta — — — (5Ö6—D5öl63 — ————— — —— — handlade allmogens delningsärenden o. s. w. — Dessa drag wittna emot hr C:s sednaste fördömliga förhällande i sitt embete, men de äro icke dessmindre sanna, och ins. har derföre icke ansett sig förhindrad offentliggöra desamma äfwen utom denna ort, der de äro kända. Ångfartyget Blefinge7 har i Lördags natt stött på grund wid Landsort, men äter kommit af och fortsatt resan samt wid ankomsten iill Stockholm ingått i dockan. DD. KK. HH. Hertigen och bertiginnan af Östergöthland hafwa på fin genomresa af Gör teborg blifwit på ett bögtidligt fått emottagna. Af Ridderstads kabinettsbibltothek har 6:te häftet, fortisättning på Arfgodset, utkommit. Enligt meddelande i Zimeszftule Setlivare-bolagets direction i London, fom nu fulls gjort nödiga anordningar, för att funna ingå till swenska regeringen med begäran om yprivi legier, den 7 d:s utfärda aktiebref till lottegars ne. Den nästa inbetalningen af 1 p:d st. Per aktie, fom warit bestämd an fullgöras wid afs tiebrefwens mottagande, skall, enligt senare bes slut, ide infordras förr än swenska regeringen privilegierat bolagets werksamhet. J Sn. P:s Små Bref läses: Wi Bulgarins Memorirel, fom nyligen från Ryska språket blifwit ulgifna i Tysk öfs wersättning, läses en teckning om Carl den Tolf tes personlighet, skildrad af ett ögonwittne, en gammal Polsk dame af hög Lörd, i hwars fas ders hus den Swenske Konungen hade wistats några dagar. — Hon war farmors mor till memoireförfattaren och behöll i fin fena ålders bom ett lifligt minne om allt fom passerat i hennes ungdom, Hon war 12 år gammal då Konung Carl XII året 1708 med fin armee fom till hennes faders egendom och om denna händelse hade hon berättat på följande fått : DÅ mina föräldrar fingo weta att Swens skarne brutit in i Ryssland beslöto de att fly till det inre af landet, emedan man fruftade den Swenska armeen. Redan woro alla wåra safer inpackade då helt plötsligt ect bud fom, att Konung Carl XII war i närheten och äm: nade taga qvarter i wårt hus. I början blefs wo mi alla förskräckta, men min far sade lugnt och klokt: Konungen skall ide plundra oss — wi blifwa derföre hemma Och straxt läto förs äldrarne åter sätta sina bästa rum i ordning, öfwerkläda möblerna i twå rum med sammet och damask och skaffade matförråd och de utföttaste winer, för att dermed traktera Konungen. En afton kom en Officer med 24 Drabanter, hwilka uppställde wid porten 2 beridna ffylts wafter och en blå och gul fana med Swenska wapnet, det sednare till tecken att hår war Kor nungens qvarter. Både Officer och Drabanter blefwo erbjudna rum i den ena flygeln af wårt flott, men de afslogo det och tillbragte natten på borggården, i midten hwaraf de läto göra upp en eld, utan att sadla af hästarna. Detta war i medlet af Mars och det war mycket kallt, ty wintern räckte länge det året. Drabanterna redo hela nanen kring gården och på wägen, och gäfwo ofta signaler medelst höga rop, få att wi ide fingo hela natten en blund i ögos nen. Wid dagens inbrott drog Swenska hären förbi wår gård, hwarwid den Kungliga fanan, —— r2— — som wajade wid wår port, blef helsad med irummhwirflar. Twå regementen infanteri och några sqvadroner favalleri slogo läger i nårhes ten. Min mor och mina systrar klädde fig och äfwen mig på det bästa och min far tog pas raddrägt vå fig. Wi fruntimmer gingo ide från fenslren, för att funna wara tillreds och taga emot Konnngen på trappan. Mot middas gen redo två officerare och en soldat in på gårs den. — Jag undrar juft, fade min far, 7om det fan wara Konungens adjutanter; de äro få torftigt Flådda.7 Officerarne gingo emellertid af hästen och trädde in i förmaket och derefter i salen, hwars fenster wette åt trädgården. Der emottogos de af Marskalken (Major domus) i wårt hus, hwilken derefter anmälte för min far, att ofsicerarne wille tala med honom. Wi begäfwo oss då alla i salen och befallning gafs att genast lemna underrättelse få fort Kanungen fom in på gården — Ar Ni Herren i hufet? frågade den yngre af officerarne på Tys ffa språket med mycken höflighet. —Till er ijenst, swarade min far. — ÅHär är ju qvarter för Konungen; jag will derföre be att ni anwisar oss de rum fom för honom år beftåms da — Hela mitt hus och allt hwad derfins nes står till Konungens tjenft, swarade min far. — sKonungen behöfwer blott ett rum för fig, men nvå fer sitt kansli, för Ministern och 2 adjuranter, yttrade samma officer. — Som Det bebagas, genmälte min far, men, tillade han, wågar jag fråga om Konungen snart år att wänta, på det wi må taga honom emot få fom fig bör. — Ofsiceren swarade: Ni har redan mettagit honom på ett för honom angenämt fått; Jag är Kvonungen? Wi blefwo alla slagna af häpnad. För mina tankar får han ännu få fom såg jag honom framför mig, dens ne fruktanswärde here, om hwilken man ffrife wit få många böcker. J tre dagar Hade jag tillfålle at fe mig mått på honom. Han, fom satte hela werlden i fruktan, war stilla fom ett fam, blyg som en nunna. Han war af tems ligen lång, smärt och spenslig wext och anfige tet war, i proportion till kroppen och äfwen till det öfriga hufwudet, wäl litet. Wacker war han icke, men man kunde ändå icke finna hans koppärriga ansigte wara fult. Men hang mörk blå ögon glänste fom briljanter. Alla fom då klädde fig efter Tyskt mönster buro wäldiga pe ruket, men den Swenske Konungen war utan peruk. Hans kastaniebruna hår war lätt pu dradt fortklippt, kammadt uppåt tillbaka och sammanbundet i nacken till en hårpisk. Han såg ungdomlig ut, han bar alltid en blå unis form med gult foder, benkläder med gult skinn och stora stöflor med klumpiga sporrar; Hans swärd, hans läderhandskar fom räckke till arms bågen och hans stöflor stodo i så ogunnigt för hållande till hang spensliga wert, att wi flickor gäckades med hand Goljatharustning. Hans lilla batt war prydd med en liten kokard och öfwerhufwud war på bela hans klädsel ideas wåndt för en styfwer silfwer eller guld. — Kort efter anlände twenne kalescher och twå täckta wagnar i hwilfa befunno fig den Kunge liga Ministern, Gefwe Piper (fom sedan rå fade i fånqenskap wid Pultava) tamt öfriga suiten. Bland dessa war äfwen en tolf, genom hwilken min mor fick fråga hwad mat Konune gen tyckte om, och fid till swar att Konungen önskade någonting stekt oh isynnerhet swinkött och wildt, samt spenat, persilja och winruta; —222—