Helsingborgs-Posten – 17 augusti 1860, sida 3

något sådant är ganska farligt, och man blir ofta bedragen. Tro ni icke för mycket, kära barn, det är milt välmenande räd. — Jag förstår er sannerligen icke, nådig fru, sade Anty pikerad, ty baronessans konstlade våsende, som nu började förråda sina afsigter, hade sårat henne och på den ton, hvarmed hon afgaf sina svar, borde baronessan kunna förstå, att hon helst ville se detta samtaleaslutadt. Baronessan fortfor: Vi taga vanligen icke gerna emot goda råd om de såra oss i våra illusioner ...i vär fåfänga, (och den inre häftighet, hvilken hon blott med innersta möda kunde hålla inom vederbörliga skrankor, gaf sig tydligen tillkänna i kindernas högre rodnad och vibrationerna af hennes stämma) och vi vilja icke erkänna dennytta, som åfven den bittraslo sanning bringar oss. Denna slags stolthet har redan beredt många olyckor i verlden, och ändå förblifva alltid de stackars menniskorna slafvar under den villfarelsen, all deras eget förstånd kan slå sliut. — Jag vet icke, hvarfore Nisäger mig allt detta, fru baronessa, sade Anuty med kall faltning, hvilket gaf henne ett stort öfvertag öfver den stolta fruns passionerade sinnesstämning. ... Jag besihner mig, gudskelof, icke i det tillstånd, att jag behofver edra råd. Befaller Ni att jag skall inpacka edra saker ? I harmen ofver det lugn och den beslutsamhet, som den unga flickan visade, borjade baronessan förlora allt hopp om seger. — Vi äro här allena, sade hon, och .... såsom ni snart skall finna . ...har jag sullkomlig rättighet, att säga eder hvad jag vill. ...Alskar Ni icke kapten Perry ?:. (Forls.) —— ——