Helsingborgs-Posten – 20 juli 1860, sida 2

Theater. Förliden Måndag gafs Wahlborgåmesfur aftonen, hwilfen pjes ide tillwann fig fort bis fall, kanske just derföre att priserna äfwen denna afton warit förhöjda, och man följaftligar måns tat fig något owanligt bra och storartadt. Den i Onsdags afton gifna pjesen Pajuzjo tillwann fig deremot säkerligen ett odeladt bifall, såwäl för def innehåll, fom för det goda utr förandet. Man har hår en wacker bild af den rena kärleken, hwilfen gör den fattige Pajazzo få oulsägligt tydlig. Åfwen mot guldets och höghetens lockelser består denna kärlek profwer hos båda mafarna. Men Madeleine, Pajaz. zos maka, war äfwen moder; hennes yngsta barn ligger på det torftiga lägret, döende af brist på omwärdnad, och hon emottager då i fin förtwiflan den enda räddning henne ere bjudes för hennes barn. Det är en rörande scen, Då Pajazzo, lycklig i hoppet att genom en gäfwa, köpt för allt det guld han eger, göra henne en glad öfwerraskning, finner fig af henne öfwergifwen, utan att känna råtta orsafen dettill. Slutligen efter många lidanden, återfinner han henne, i de rikas och förs närmas gemak, i en hel annan ställning, men lika oföränderlig i kärlek. Herr Agardh förstod att genom sitt få wål lyckade, naturliga spel wäcka der lifligaste intresse. Herr Agardh och Fru Elfforss (hwilken sednare här förträffligt utförde den goda makans och modrens rolli) intopades och betackades genom stormande bis fallsyttringar. A —