Helsingborgs-Posten – 23 april 1860, sida 2

ej synnerligen mycket, vi, i vår lilla verld, om hvad som sker utom oss, och ändå äro vi klockarefolk, som ej har så litet med församlingen all göra. Har ej Reiner råkat Mor Pernilla vid grinden 7 PNej inte på ett par veckor, nu tillåter nog Herr Grefven henne att bo qvar? Sedan man talat om bade nytt och gammalt insoll Stalbrand: )När jag tog vägen hitåt, anade jag icke all jag skulle tråfra Gustaf Reiner, ehuru jag noa trodde att de gamie hvilade under jorden; men jag hade ett annat ärende: jag förmodar att nyckeln till Stalbrandskå uratven sorvaras hos organisten 2? ja, befaller Herr gresven alt jag skall följa grefven dil?? PNej, ej följa mig, endast gifva mig nyckeln. Mycket gerna.? vvill ej Reiner äfven anförtro mig larne lill kyrkan??? Reiner leg några minuter. v) till Herr Grefven, men ingen annan.? Umellertid utgjöt sig Reiner. och hans hustru intonerade, i frojdebetyceiser öfver alt Rosenholm atörkonmit i Stalbrandska slagten. Stålhrand återgick till kyrkogården; icke utan en viss darrning öppnade han den tunga porten till gralkorel. Det var ett temlisen stort rum: kistorna stodo tält sinina till hvarandra; tvenne isynnerhet söktes af åtalbrands blickar, som ock snart sunno dem: mormodrens och modrens. På den sistnämnda kistan satte han sig, och vid dagsljuset, som genom den öppnade porten strömmade in i rummet, läste han på den BYCK