Helsingborgs-Posten – 3 februari 1860, sida 3

alt battre kunna se; bakom den breda stammen var han likväl gömd, sastan han sjelt såg allt. Nu såg han vid Havels strand, som var omgifven af tjocka busksnår, ett antal soldater, hvilka voro i konungens tjenst. De flesta voro främlingar, Polacker, Ungraro och Vallacher, hvilka här hemligt församlat sig. Vår underofficer hade hittills endast hört några afbrutna meningar, men detta var tillräckligt att högligen förvåna honom. För alt höra ännu bättre hade han ingen annan utväg än att försigtigt huka sig ned och krypa framåt på händer och fötter. Den minsta ovarsamhet skulle säkert förrådt honom och vållat hans död, hvilken han dock ej ville ljuta för skurkars händer. Snart vat han dem så nära att inget ord undgick honom. På en hög grästufva satt en lång Polack, med en ohygglig skråma i ansigte och illpariga ögon, hvilken hade, för ett subordinationsbrott. måst springa tre gångei gatulopp. Han visade nu sina kamrater der sargade kroppen, hvilken bar spår efter de ulständna straffet. (Forts.) ——LL LL AAm —