Helsingborgs-Posten – 3 februari 1860, sida 3

)illrades ännu mera genom ett bref, som han angre fram på dagen erhall från Maria. Hon krifver deri, att allt var forbi, emedan henses fader hade bestämdt sorklarat att hon edan soljande dagen skulle forlofvas med len tjocke, rike bagare Schmunzel, för att )lifva fri från allt karleksgrubbel ofver Vilnelm. Denna underrättelse beröfvade den stackars underofsiceren hans sista hopp, och då han icke kunde lefva utan sin Maria så beslöt han ånnu i dag att sjelf sluta sitt lif. denna afsiut tog han sitl gevär och lomnade obemärkt sitt logie, sedan han på sitt bord lagt ett rörande afskedsbref till sin Maria. Med tanken på döden begaf han sig utom staden ned till Havelsstranden. Han ställde sig bakom ett tråd, för att undvika alt blifva sedd af förbigående och i afsigt att utföra sitt blodiga beslut. Det var formodligen tanken på hans gamle fader eller på den smårta han genom sin död skulle förorsaka en älskad moder, som ett ogonblick afhöll honom ifrån att genast döda sig. Men snart tog återigen förtviflan öfverhanden, och han fattade det laddade geväret, hvilket han lagt hos sig i gräset. Han upptog det med en sådan omsorgsfullhet som en Sin tjenstepligt trogen soldat brukar göra, såg efter om det icke af den våta marken hade lidit någon skada, och om krutet på sangpannan icke blifvit vått. Just under dessa betraktelser hörde han plötsligt i närheten ett oredigt sorl af menniskoroster, ovilkorligt lyssnade han till deras samtal, hvilket snart allt mera tog hans uppmärksamhet i anspråk och åtminstone för en stund aflagsnade tanken på doden. Ilan tyckte sig känna rösterna igen och ville knappt tro sina öron. Han nedböjde grenarna, som dolde honom, för alt b men sås var ( solda flesta valla Vär någr. räck alt h ultvås kryp mins nom ej vi han nom. Pola och bord galu Sårg. utstå —— bade alt I AfN miss lige. derl vänt all tjen