Helsingborgs-Posten – 28 oktober 1859, sida 2

blick derefter hweno trenne fuler kring den unge Gngels: mannens oron, dock saftade denne icke farten, utan sleg som en blirt ned ibland mördarne, angrep dem med sablen ed) dref dem före fig in i sierran, wid hwilken sista opec ration han biträddes af master Tem, som käckt afskar här starne ätertäget. Äfwen matroserna uppfyllde fin pyligt och föllo oformodadt öfwer de tre flyktingarne, hwilfa flut: ligen bädo om nåd i den heliga treenighetens, jungfru Ma rias, engelen Gabriels och alla helgons namn. — Det är godt — fade Richard — jag fränker er til: wet, men med det uttryckliga wilkör att j sägen mig hwem fem legt er. — Den Josä, ers ex:ellence, Dun Joe Salvatierra. — ropade de fre banditerna med eu num. — Ah, ja så! Och huru mycket gifwer er Don Jose för denna snygga affär. — Swardera tre piaster, ers ercelleus. — Fy, mina herrar, det mar en lumpen betalning ... jag gifwer er fyra gånger få mycket ... — För att mördoa Don Joffe? — tufölls ve tve ffurs karne begärligt. — Nej. men för att dugtigt genomprygla honom för: sta gång j anträffen honom setan det blifwu morft. Atta dagar derefter gjordes med förgiftade frukter ett nytt attentat met Richards lif, men äfwen detta misslyckades. En annan gång fersöfte ett ar Saloaterras freatur att mörda den engelska kaptenen med tillhjelp af fin lasso. Slut: ligen forswann eu af Marianittas Matroser, tom en afton gatt i land med faptenen, va ett hemlighetofullt sätt och alla efteriorskningar för att finna henom woro förgäfwes. Sir Richard Seymour anfsag flokast att icke emtala dessa Fr An ft — 2 A fw — 2