Paris erfor först genom Moniteur och pre feftenå proklamation, hwilken om natten upp: slogs på murarne i Paris, att det hade förlo rat fin populäre folkpoet. Åtta halfwa brigas der infanteri, fommenderade af åtta generaler, och flera favalterisregementeh höllo Boulevars derna från Chateau dBECau ända tid Bar stillen, sjelfwa Baftille-platfen, ingångarne till BPere-Lachaire och kyrkogården besatte. Skarpa patroner hade blifwit utdelade till trupparne. De öfrige trupparne af garnisonen woro fonfignes rade i sina kaserner, och alla wakter, som i dag icke blifwit aflöste, utan skola utgöra 48 timmars tjenst, hafwa blifwit förstärkte. Def utom blefwo officerarne och underofficerarne wid nationalgardet genom en generalorder af general de Lawoestine uppfordrade att under likbegängelsen hålla sig hemma. Utom sina hemliga agenter hade polisen fördelat ytterligar re cirka 1500 polisagenter på alla hotade punt: ter. Andra förfigtighetsmärt hade likaledes blijs wit widtagna. Vendömegatan, wid hwilken Beranger bodde, samt öfra delen af Templegas tan, wid hwilken Elisabethkyrkan är belägen, woro afspärrade af militär. Från kyrkan be gaf liktåget sig icke öfwer Boulevarderne, der mängden wäntade, utan tog wägen genom de små gator, fom ligga bakom dem, pasfer rade Baftillesplatfen oh begaf fig genom gatan Roquette, för ändan hwaraf BVeresLachaife ligger, till kyrkogården. Gatan Roquette war likaledes spärrad för publiken, få att man blott på en lång omwäg kunde komma till fyrfogår: den. En ofantlig massa mån, qwinnor och barn, nästan alla prydde med kransar af ewigs hetsblommor, uppfyllde ala gator och boulevarder, fom ide woro spärrade. Öfwerallt såg man truppar. Deras wapen woro uppställde i pyramider, och talrika skildtwakter och detaz chementer gåfwo anledniug till den förmodan, att de hwart ögonblick skulle blifwa angripne. Mängden hade emellertid ingalunda något hus tande utseende och rättwisade ide dessa ftorars tade åtgärder. Djup sorg syntes på alla an: sigten, och de — det war emellertid blott få — fom fingo fe liktåget ropade: Honneur a Beranger! Gloire å Beranger! J flera gator, fom woro afspärrade, fom det till slagsmål es mellan polisagenter och blousmän. Trängseln war stark och ordningens handhafware slogo of: ta allwarsamt lost för att drifwa mängden tillz baka. Flera personer fingo en blodig panna, och några, fom ide wille tåla det, blefwo arres sterade. På sjelfwa kyrkogården befann sig ars tilleri. Mängden ådagalade fom sagt är mycs fet deltagande. En mångd damer sorgedrägt befann sig bland folket, men isynnerhet syntes Mignet, Cousin, Lebrun och andra. tet, en af kejsarens adjutanter och omkring 300 swartklädda personer, hwaribland Villemain, Alfred de Vigny, S:t Marc-Girardin, Thiers, Af arbe: tare sågos blott två eller tre i tåget. Derpå fom kejsarens wagn, en afdelning polisagenter, Seineprefektens statswagn och sju sorgewagnar. Kl. 11) lemnade tåget kyrkan för att begifwa fig till Pere:Lachaife. Öfwerallt, hwarest folfet fick fe tåget, flöto tårar och hördes fympa: thiska utrop. Om ceremonien på kyrkogården år blott obetydligt att berätta. Utom foldaterne och polisagenterne erhöllo blott få tillträde dertill. Tal höllos icke, och liket bisattes i far miljen Manuels familjgraf. Kl. 3 war höge tidligheten slut, men en oräknelig mängd mens niskor uppfyllde ännu efter fl. 6 alla Boule: varderna och gatorna, och soldaterna famperas de ännu der. Antalet af dem, fom woro i rös relse för att wisa Nationens Sfald den fifta åran, fan säkert anslås till 500,000. De utomordentliga och storartade militära åtgärder, fom franska regeringen i fredags widtagit wid Berangers begrafning, den ffynds samhet, hwarmed liket begrofs, i det att blott 21 timmar förflutit efter hans död, och de hins der, fom lades i wägen för passagen ide gar tor, fom liket skulle passera, hafwa knappast utan orsak framkallat den förmodan, att reges ringen war allwarsamt bekymrad för lugnets upprätthållande. Man finner en bekräftelse härpå i den omständigheten, att utrifesministern grefwe Walewski icke på begrafningsdar gen såsom eljest hwarje fredag mottog de frem mande diplomaterna, och att de wid franska hofwet ackrediterade gesandter hwarje timma underrättade sina resp. regeringar om, hwad fom tilldrog fig under begrafningen. Arbetar: ned hotande hållning skall isynnerhet hafwa framkallat denna fruktan för oroligheter. Det hade wäckt stor förbittring hos dem, att Be ranger, deras gunstling, fom stod dem når: mare än något annat namn, skulle föras till hwila ide af dem, utan af polisbetjenter och gensdarmer, och att alla de, hwilka han äl stat i hela fit lif, blott bakom soldaternes Ile: der med ögonen fingo följa hans kista. Frufks tan war få mycket mera grundad, fom oms kring 200,000 arbetare, konstnärer m. fl. woro på benen. Lyckligtwis föreföll icke den mmsta oerdning; befolkningen förhöll sig emot den imponerande truppstyrkan wärdigt och lugnt och hedrade på detta sätt sig sjelf och den store aflidne, som fördes till sitt sista hwilorum. (Jnsändt.) För wederbörande Jägare. En widtiberyktad Sla lärer förirrat fia ned bemöda sig. Förkylningar, hwarefter i kroppen inneboende sjukdomar merändels utbryta, ädras ger man fig alltid i lufteu, någongång efter men nästan alltid före badningen, då man skall une dersöka watmets wärmegrad och såmedelst drös ja innan man kommer i detsamma. Att till ett badställe springa eller gå häftigt år ide rådligt, emedan man då blifwer andtruten. J sådant tillstånd bör man ej afkläda fig förr än andedräkten blifwer lugn och jemn. Afklädningen bör ske så fort som möjligt och det hafwer inga menliga följder att gå swettig i wattnet, hwarest man alltid dör hafwa froppså: rörelse. Den förutan har badning ide det wälgörande inflytande på hälsan fom man påråk: nar. Simning år den naturliga froppsrörels fen och fan ide af någon annan, huru konstig den ån må wara, nöjaktigt ersättas. Att strart efter intagen måltid bada, är högst wådligt; slaganfall och lifwets förlust funna håraf blifwa en följd. Det inträffar rätt ofta, att utslag och bölder framkallas af badning. Hwarje förnuftig lå kare anser fom en fördel för patienten, om får dant inträffar, efter en fjufdom och man benäms ner det ide utan orsak för — helsoknoppar, hwars ömtålighet wattnet efter fortsatt badning borttager och bringar till mognad. Om tillförne det omnämnda förhållandet ins träffat efter badning, beskref okunninheten det: samma sålunda, att man blef smittad i watt: net. Detta år i grunden falskt och har afskräkt måns gen från den lika friska fom uppfriskande böljan, fom läker de kroppens orenliheter den ut: twingat. Jag fer med nöje om Sweriges herrar pu blicister wille hedra mig med intagandet af deåfa underrättelser i fina tidningsspalter, med tillkännagifwande för sina läsare att mina be: mödanden gå derpå ut, att för wåra Uppmårs ande Swenskor tillwägabringa små marineta: blissementer, fom bära det anspråfslösa nan net Simskola. Att förse dem med lärarinnor, har warit, är och blifwer min synneliga oms sorg. Jönköping i Juni 1857. G. Larsson. Simlärare. Rättegangs:-Handlingar. (Ferts. fr. N:o 58.) På eftermiddagen åter samlade i fyrkau öppnade Bifts tater den tillysta och för dagen bestäm da Sockenstämman. Sedan eu mångd af de frågor, hwilfa framlidne Vi: skep Fare upptagit uti sin instruction för prostvisitationer i Lunds Stift, blifwit sawäl of Församlingarnes Pastor Profesfor Eberstein fom Församlingarnes närwarande les damöter beswarade, framställde omsider Visitator frägan uti 32:dra paragrafen af förutnämnde instruction: hafwa Kyrkoherden eller Församlingarnes Ledamöter wid nu anförde ämnen, eller hwad med dem gemenskap äger, något att widare tillägga eller anmärka? — Efter förnyadt upprepande af frågan och sedan Bisitator derpå fästat wederbörandes uppmärksamhet, framtråds de numera aflidne Muraren, eller fom han oc lärer kallats, Byggmästaren Westesson och anförde en mängd (mindre betydande) anklagelser mot församlingarnes Paster Profesfor Eberstein, af hwilka största delen, om icke alla, tyätes hafwa till bewefeljegrund hat och håmnds begår. Wid en af förutnämnde Westessons många beftyllningar mot Professor Eberstein, jag fan nu ite påmiuna mia hwilfen, uppstea Professor Eberstein och frågade Iis