Article Image
ett grymt satt mihhandlad OM sorocmjisd ar senu SAGE å1111s. Så bundo de t. ex. en näsduk för bang ögon, hwarefster de slogo honom örfilar å ömse sidor om bufwudet till ett antal af minst trete tio; twingade bonom utdrida tvätnvatten m. m. Detta hade till följd an den stackars slagne oc förödmjunkade gossen rymde frän skolan, sågande fig på inga wilkor wilja dit äterwända. Föräldrarne anmälde wisserligen saken för guvernörs:embetet, men då de fam. rater, bon uppgaf bafwa föröfwat wåldet, woro bemresta på Per: mission, kommo de på detta fått undan, od) förunderligt nog hörde man sedan ej widare talas om salen. Den misshandlade eftergaf äfven omsider för de enträgna föreställningar, fom gjordes honom, och begaf fig änyo till akademien. Nu tror wål en hwar, att gu vernörs-embetet cj blott af pligt, utan äfwen af bederskänsla och ambitionatwång, fann fig uppmanadt skydda gossen från widare mips handlingar, och för lydnads winnande till denna fin befallning wid tog alla detsamma till burs stäcnde fraftiga medel. Med hwad hände? Jo, knappt war gossen äter kommen till akademien, innan de äldre kamraterne, säsom straff för det han omtalat den mifhants ling, fom öfwergätt honom, beflöto gifwa bonom s. k. klasssiryk, d. w. s. flera roningar sammanflätas och härmed rundpiskas det utfed: da offret. Beslut och bandling följas afltid är wid dylika itillfällen, och det astömda straffet werkställdes äfwen å den arma gossen mer den effeft, att ban deraf för närwarande är sängliggande i sina för äldrars bus. Ja, man hade den grymheten, att sedan man slagit honom till den grad, att han af smärta ochsmattbet icke kunde röra en led af fin kropp, under armarna föra etler rättare släpa honom wid pass en halftimmas tid i parken. Wi hafwa hört berättas, as det täkarbetyg. fom föräldrarne atragit, fullt witsordar den gossen öfwergängna misibandling, hworaf hans kropp bär allt för påtagli ga märken; och i affigt art drifwa jram guvyrrnörgdrembetet uppwana wi betsamma, an, om bet fan, wederlägga nagot af det nu ans förda. Ja wi underkasta oss med nöje en aftion lör att genom en laglig undersöfning få den dellagliga sanningen i dagen oc brriges nom äfwen det ebyggtiga bardari, fom räder wid akademien, i al fin nalenhet afslöjadt. Jngen kan böra emtalas dylika excesser inom akademien, utan att deraf i håg grad uppröras. Och att guvernårs-embetet få tits giltigt fer detta sjelsewald taga öfwerhand, nedsätter det bädeiföre aldrars od) i samhällets ögon. Huru bestaffade officerare bli wäl dessa kadener, fom genomgått penalisuens alla grader wid lärda såtet ? Jo, sjelfswäldet följer dem till regementena, der de blifwa riktiga profosser, i hwilkas waner det ingär att slundeligen få dela ut prygel, för nfredsslällandet of hwillet behof de arma soldaterne så tillsläppa fin lekamen, sedan man ci längre har kamraternes att tillgå. Huru fan man af fårane officerare wänta ömhet för folta: ten? Huru af dem fordra ett humant fått? Käppen är det enda medel de lärt sig begagna för lydnads winnande och disciplinens upprättpällande, och derföre går der fom det går. För ott dölja detta vesd lärowerket existerande eskick, taga ynglingarne alla möj: liga untfipfter ull hjelp, lära fig ljuga inför förmån, lärare och för äldrar, få om milisåärens wacrastr dygd: hans orubbliga fan: ningskärlek dödas bes dem redan i sin födsel. Om Guvernörs-embetet beränkte det answar, fom hwilar på detsamma För te ynglingars framtid, fom få under def wård, få stulle det litet mera winlågga fig om att förclomma detta för lärjangarnee fysiska existens och andeliga utweckling olycksbringande onde, Då föräldrar sätta fina darn wid lärosätet, öfwertager emdetet med föräldrarnes rättigheter äfwen dcras skyldigheter, och föräldrars flyt. dighet är art wårja sina barn för misshandlingar och tortyrer af audra flag. Egnade fig nuwarande guvernören — som likwäl iden na sin egenstap uppbär en inkomst af omkring 4000 rdr arligen — mera ät lärowerket, få skulle ett säram ostick bestämdt kunna förbine dras. Men hans Hd urptages ar andra befanmngar, få att dan minsta delen deraf disroneras för akadcmiens bebof Då emeller.

4 februari 1851, sida 3

Thumbnail