dinse emoriti i Vien, DÅ MY ole RR BAR a — Till Kongl. Maj:ts Befallningsbafwande härstådes bar frän Kronobetjeningen inkommit en rapport, daterad d. 24 Jan. aj hufwudsakligen följande innehåll: Den få fallade Ousby siö i Öslra Göinge härad hare i förra weckan tillirusit, oc 3:ne goesat, 10 är gamlå, Jöretogo på densamma en siridskofärd. På några hundrade alnars afständ från land brast isen på 7 a 8 alnars djupt watten, och det ena barnet nedstörtade, men uppkom åter iden sälunda öpp nade wafen. Twenne hemmansäboer, Per Persson från Sibbarp och Per Larsson från Hasslaröd, fom först börde barnens jemmerrop, begäfwo fig ned tid sjön; men att komma ut till barnen mar för dem omöjligt, emedan isen helt nära landet brast under derasfötter. I största hast anskaffade de, då twenne långa. Ränger, och sedan de utlagt en af dessa på isen, kröp Per Persson först ut tisl stängens yttersta ända; men Per Larsson stannade wid stängens andra ända, hwarifrän ban till den förstnämnde framräckte den andra fråns gen, ywilken då af denne utlades i rigtning mot barnet, hwarefter de åter började krypa, till def de begge låga wid hwar fin Ända af ten fit utlagda stängen. På sädant färt forisatte de siit fram stridande till dess de hunno på en slägslängd nära barnet; men att komma längre war ide möjligt, enär den swaga isen dels birjade sqjunka, dels sänkte fig få i wågor, att de redan lägo i flera tums djupt watten. Emelertid framräcktes den ena stängen till barnet, som dock war så medtaget, att det icke förmärde hälla tag deri. Det lyckades Per Perssop att anbringa stängändan under barnets kropp, bwarigenom det förbindrades att sjunka. Den andra stängen, som utgjorde deras eget enda räddningsmedel, lösgjordes nu, och med den framlröp Per Laroson och sönderslog den mellan Per Peres son ech barnet warande swaga isen, hwarefter Per Peroson med siängen drog til fig barnet, fom då syntes nära liflöst. Liggande i nisträd hållning, fattade Per Persson tag i barnets ena band juft ( det ögonblic då barnet föll af fången och fom under den from: för Per Persson warande, i wadlnct uedtryckta isen, bwarifrän han uti fin intagna fällning ide kunde framdraga det. Öfver watimet på isen syntes råddarnes krorpar allt mindre och mindre, och ve å franden stäende åslädarne motsägo med ängslan och däfwan det 3 genblic, då äfven ee räddande skulle druakna — men genom Före synens slickelse förwandlades snart deras ångeå i glädje. Per Vard son kröp bakom Per Pereson och fattade tag uti dennes fötter, frames stot bonom något, men behöll sitt tag, hwarigenom Per Pecsösoa sid tillfälle oc storta att uppdraga barnet; hwarefter de, krypande, fommo i land, glade och tackande Gud för den lyckliga utgängen af deras lissfarliga förstog. — Baract, som nu är wid god helsa, bar sht hem i Ebbarv. (Sk P.) Malmö d. I Fedr. Terminerna för Kongl. Skänska Drogen tegementets Erercis sqwadron, under detta år äro bestämde för den före fla till 30 dagar, från och med d. 11 Mars till och med d. 8 Juni, under hwilka 2:ne Savadroners öfningstid, manskor och bästar få omdytas, efter företeende behof. (M. T.) Riksdageun.-. plena d. 25 Jan. Dog Presteståndet remitterades de I förra plenum dordlagde Kgl. Maj:ts propositioner, hwilka alla gingo till Statsutskottet, utom den angående Kurhusafgiften, hwilken Bewille vinggsutffottet fid på fin lott. — Sedan en nåtig skrifwelse till hr Erkediskopen angående bestämmande af lösen för expeditioner, som från Domkapitlet utfärdad, blifwit remitterad till ständets ensfildta utfkotts lagafdelning, företogs de sedan sista rikodag bwilande förs flag til partiella ändringar i grundlagarne. — sndringen i tiden för Statorevisionens samm anträde ifrån bwartannat till hwarje år afslegs med 37 nej mot 13 ja. Den, som rörde representationsråttigheren för Fahlu Bergelag, bifölls, sedan bistoparne Holmström och Hallstrom ottrat fig för densamma. Förslaget till ändringar af 52 6 R. F. oh 24 NR. O. angående tillfsrordnande af Bondestän re -ern intressant disfussion. Under denna