att det warit fråga om, att med wåld skingra solthoparne, men Att trupparne wisar gansta stt wilja att lyda denna befallning. — Bref från Cadix af den 16 dennes förmäla, att derstädes herrskar en utomordentlig gåsning. Man wet att denna stads inwänare höra till de mest upplysta i Spanien, och att staden genom sitt läge och fina fästningswerk år en af de wigtigaste punkter på halfon. — Carlisterne och de apostoliskt finnade anwända allt, för att åstadkomma ett uppror till deras fördel. Bayonne d. 31 Aug. Sedan ungefär 14 dagar inträffa hår beständigt Spanska flyktingar från Paris, London och Bröpel. Wid gränsen befinna fig ungefär 1200 fådane flyktingar. Spanioz rerne wid Bourg Madame åro samteligen bewäpnade; de flesta bära gulrödt band fom tecken till o af: hängighet. General Minas ankomst skall förmodligen wara tecknet till uppbrott. Han ämnar sjelf att taga wägen till Catalonien; Quiroga och Torrijos gå till Madrid och Vigo till Biscaya. Kassel d. 8 Sept. I förrgärs afton blef lugnet stördt hår i staden genom en hop arbetsfolks och handtwerkaregesällers anfall mot flera bagarbodar (mid ywilka dörrar och fönster blefwo inslagne), men i följe af militärens tillkomst snart återstäldt, och flere af orostiftarne blefwo arresterade. Carlsruhe d. 2 Sept. Sedan några dagar utsprides här det ryktet, att i Darmstadt oroliga uppträden ägt rum. Haag d. 9 Sept. Enligt priwata bref från Lättid, herrskade der den största oordning. Den sämsta pöbeln hade derstädes plundrat wapenfabrikerne och en af trupparne öfwergifwen kasern samt sprungo hotande genom stadens gator. De stilla Borgarne skulle säkert blifwit ett byte för detta pack, om ej det wäl befatta Citadellet hållit det i tygeln. Från Frankrike d. 25 Aug. Rörande Furst Polignacs sammanträffande med Marskalk Mai fon, wid den sednares resa genom S:t Lo, erfar man följande. Fursten, fom kände Marskalken pers sonligen, lät bedja denne att besöka fig i fängelset, emedan han önskade art samtala med honom i förs treende. Marskalk Maison meddelade det swar, att han, i i anfeende till deras ömsesidiga ställning, ens daft i wittnens närwaro kunde samtala med honom; också begaf han sig till honom, åtföljd af H:rr dillon Berrot och de la Pomcraye. Fursten började dermed att han beklagade fig öfwer sin fången: skap, och fade, att han icke förstod hwad man fordrade af honom; han war mycket bedröfwad öfwer allt hwad fem förefallit; ban hade alltid warit utan ärclystnad, och begärde ingenting annat, ån att få draga fig tillbaka på landet, for att der, i kretsen af fin familj, lefwa i lugn. Man warseblef Marffalfens förundran öfwer detta underliga tal; han betygade detta för Fursten och fade: Mi wet således inte, i hwilken belägenhet Ni befinner Er, och hwilket fruktanswärdt answar fom belastar Er? — Min Gud, hwilket dä? — M. f:er jag då måste säga det, få wet att Ni år anklagad för högferräderi och står på punkten att blifwa dömd.? — Fursten syntes bestört öfwer denna förklaring; derpå öterhämtade han sig, wände fig till Sr Odillon Berrot, fattade hans händer och fade till bos nom: Er, min Herre, fom äger en få förtråfflig talent och fom få ofta processat i dylika fall, Er ker jag, att öfwertaga mitt förswar. — Min Furste, swarade Ö:r DOdillon Barrot, jag skulle ide wägra att öfwertaga saken, churu Ni i mina ögon är ganska brottslig; men jag är kallad till ett embete i Förwaltningen och bar upphört att tillhöra Adwokaternas klass. — Fursten teg ect ögon: blick, och fade derefter: Jag år inte brottslig, jag forsäkrar Er, mine Herrar, att jag ide warit or sak till förordningarne; Konungen har twingat mig att underteckna dem. Efter en ny pause fortfor Fursten: Man har försäkrat mig, att dedsstraffet blifwit afskaffadt; år detta janne? Marskalf Maison swarade: Dec år fannt, att ett sädant förslag blifwit ojort, och just i den afsigt att skona Er och Edra Kolleger från en afrättning. Man will ej utgjuta mera bled; alltfermydet har redan Aunt? Furst Polignac syntes wara mycket tillfreds öfwer detta swar; han tryckte Kommipariernes