Article Image
inwerka på allmän bildning, dels slutligen blott genom en jemförelse emellan Swerige och def grann: rike Dannmark. Att å enå sidan en sådan oförmäga att uppfylla fin bestämmelse skall wid 2Ufademicrna komma att werka en nedstämning i bedömandet derför, och att å andra sidan Akademierna fan: nolikt skola anses med likgiltighet af Nationen, och att denna wexclwerkan skall på båda sidor i vupp: hörligt tilltagande förswaga werksamheten på ena stället och intresset på det andra, till dess Nationen sutligen finner fig icke i behof af andra kunskaper ån dem man fan hämta ur de flygande dagbladen eller de tunna bröchyrerna, är tydligt för hwar och en, fom känner motiwernas kraft, och Fan afimå ga deras werkan. Det centralisationssystem, som i den nya tidens statsstick fått en sädan öfwerwigt, her äfwenledes werkat ite Mott ofördelaktigt på Afademiernas utweckling, utan till och med hotat def närwarande bestånd. Då det afser consentrerandet af alla landets krafter på en enda punkt, gör det eckså hela landets cristens beroende af denna enda punkten, hwarigenom man i wåra tider fett det mår wärdiga fenomen, att äfwen de största stater, Österrike, Frankrike och Preussen, med en population af 15 till 30 millioner, utspridde på en yta af flera tusende qwadratmil, warit förlorade i det ögondlick fienden bemäktigat sig denna enda punkt, fastän utgörande blott en half millions population på gra: dratytan af en mil, och att de återstäende millionerna ansetts hafwa förlorat muskelkraften i deras ar: mar och modet i deras bröst, endast för det fienden: bor. i landets wackraste palatser. För att rädda den enda bank som man der inrättadt för landet. Dignitairernas egendom, fom endast der år samlad, Styrelsens alla lifskrafter, fom der hafwa sitt ursprung, och hela landets hypothekhandlingar, som en: dast der skola förwaras, nödsakas man, sedan denna punkt är intagen, anse allt förloradt. Europas siater spela med hwarandra sitt Pharao som förr, men sätta nu allt på ett enda kort. Va la bangae är nyare frigsfonfiens punktering, och huru många Banförer hafwa ej sedan 1789 förlorat den! En daft twenne af de stora staterna i Europa följa en motsatt inte politif; fom i stället för centralfeltemet antagit, att jag få må säga, ganglicsystemet; och det blifwer utan twifwel dessa, som sist och ens samme, fastän efter sekler, komma att dela resultatet af det allmänna spelet. — En sådan riktning i politiska tänkesättet måste naturligtwis werka äfwen på Akademiernas öde i hela Europa. Under det att allt, hwad kulturen har stort och skönt och djupsinnigt, finnes samladt i Paris, kan halften af Franska Nationen icke läsa i bok, då ej ett enda Uniwersitet i hela Frankrike finnes, fom har ett namn utom hufwudstaden; ingen enda lärd i Frankrike, utan att ban bor i Paris. Lyon, rikets andra stad, är endast en ster Eidenfabrif, och dess inwånare deltaga lika litet i den allmänna bildningens fram: steg, fom imvånarne i Tobolsk eller Torneå. De äro förnedrade till samma klass af warelser, som de fkesmaskar, hwilka äro hufwudfdremälet för alla deras tankar, deras spekulationer, deras känssor. Rär man kommer inom murarne af denna stad, är det som man komme inom en bikupa; alla arbeta och äro flitiga, men ingen gör fig begrepp om aft det gifwes något högre inom deras warelse ån fon: sien för de ena att tillwerka honung, för de andra att tillwerka silke. Att en sådan tidsanda, ett ja: dant statssystem, införde i werldens mest hyfsade land, d. w. s. i den mest hyfsade stad of det jemfoör relsewis mest okunniga landet, äfwen skall wisa sina werkningar längst upp i Norden, beböfwer ingen twifla på, och år allmänt bekant. Att den werkat på Akademiernas framgång, och att den fynnerlis gen måste werka ofördelaktigt på Lärowerken i samma mån, som de äro aflägsna från centralpunkten är lika litet twifwel underkastadt. Men wi lemna alla dessa allmänna betraktelser, hwilkas utförliga utweckling föga passar för fråls — let af denna skrift, och wi halla oss till en mera inskränkt del deraf, till hwad soni egentligen rörer funds Akademi. (Fortsättes.) — — proklamation till det ogifta täcka könet, i anledning af den i Berlin

13 mars 1830, sida 3

Thumbnail