smörining, fom den anförda. Denna fara aflägsnen i derigenom, att i med en hjeltinnas siyrka och mod rycken från edra sköna pannor de ringlande löslockarna och lösen från edra spänstiga kroppar fnörlifwen och kasten dem bort ifrån eder, eller skänken de sednare åt någon eder tillbedjare, på bivilz ken hjertat, skam att säga! kanske fitter nog löst och för hwilken snörlifwet således måste bli en berrlig present. Allt hwad som är till förhinder bör icke falla eder swårt att uppoffra — wore än både snörlif och löslockar gåfwor af Gracerna. Bättre år dock eder att wara utan fndrlif och löslockar, ån bela er lifstid — — dock, ide behöfwer jag wara mångordig, för att förmå eder till bortläggande af beggedera! ett gammalt, wälkänt ordspråk säger ju: den är lätt att locka, fom efter will hoppa. Rå: dens icke, att, då j fen eder beröfwade dessa prydnader, j derigenom minskat hoppet och utsigten att bli promowerade — o! nej, waren öfwertygade, att j, dem förutan, åren lika ämabla, lika förtrollan: de; oc) mången af eder, fom kanske nog långe för den kyska månen beklagat fina qwal och i pinande harm qwädit: alle arbet år ju fåfängt hår, skall dock omsider med en Adonis tryckt till hjertat juklande sjunga: min jemmer nu en ända tar. Förskaffen eder äfwen med snaraste DicbitfjSabalfanfli-kjolar ); ty de lära hafwa den goda egenskapen att de utwidga, då snörlifwen insnörpa. Waren förwissade om min beständiga tillgifwenhet och tjenstfärdighet. Eder mäl affectionerade