Gotlands tidning – 22 december 1865, sida 2

Det förefaller, fom om de nationer, hwilka flå högt i nåd hos konungars konung, finge ungefär en gång i bwarje århundrade — högst twå gånger — ett tillfälle sig erbjudet, att winna någon större politisk frihet. Det beror då på folket fjelit att begagna eller förskjuta tills fället. Wårt fädernesland hade ett sådant iillfälle år 1809, men begagnade det blott till hälften. Norge hade ett sådant år 1814 och begagnade det bättre. Nu har Swerge åter ett sädant tillfälle. Nu gäller det att pafa på och taga emot den i dubbelt hänfeende konungoliga gåfwan. Man säger och man upprepar ända till wåmjelse, att wärt folk ännu ide år moget för friheten. Men jag frågar: war Norge år 1814 när enwäldet upphörde der i landet, mera moget derför? Och huru har dock icke Norge — med sitt på spe s. k. bondregemente — ilat fram sedan dess på utwecklingens ljusa bana! Märker man icke, att det är just den fria författningen, fom mer än mycket annat, och näst Guds fria ord, fraftigaft uppfoftrar ett folk till frihet, och att undanhallandet af fria författs ningar just fördröja den yrkade mogenheten. Sådant sätt är liksom wissa förnäma föräldrars fått att lära dan gå: barnen få icke fritt krypa omkring på golfwet, ty de funna då, bewaro, falla och flå fig; nej, de skola bäras, till def de kunna gå! — Swilket misstag! År det ide just under öjningen, som konsten läres och mognaden foma mer ? Folken börja wakna! Huru wäl wore det ite, om, när folfet i wårt gamla Swerge ändtligen en gång wafs nar upp, det funne allting redan iordningsstäldt på ett rättwist sannt och godt sätt. Huru wål, om det få kunde wakna wid godt lynne! Det är förfärligt när ett folk waknar wresigt! Läsom werldshiftorien! — — — En prest från landet.