Gotlands tidning – 22 december 1865, sida 2

J Aftonbladet af d. 6 d:s läses följande: Ord från landet. (Yttrande t ett sällskap af tiksdagsmän) 7ILBetenffapsmånnen, geologerna, säga att wi gå på eld, att det brinner i jordklotet under wåra fötter, och att det blott är en stelnad skorpa, relativt mycket tunn, på hwilken wi gå och stå. Men det är fara wärdt, att det är på samma sätt i politiskt bänseende; och det är fara wärdt att förfärliga katastrofer funna helt oförmos dadt wända upp och ned på hela tutten — både politiskt och geologiskt — innan wi weta ordet af. När det der för ibland för en tänkande menniska käns en smula hemskt, när hjertat blir ängsligt, då är det godt att tro på nås gon, fom regerar ojwanom alltsammans. Då werlden kan räddad, och menskan med, säger Guds ord, om de blott wilja wara förståndiga, och låta säga fig, och öfwertyga fig af sanningen. Allt beror fås ledes derpå! Menniskan är t. er. skapad till frihet; men menniskorna wilja ide låta säga fig: den ena menniskan will få gerna göra den andra till träl under fig, årmin: sione i mer eller mindre mån. Det skall wara klokt, mena somliga, men det kommer från Tögnens fader — och skall derföre slutligen bli lögn! — Det war en, fom fade: Om J blijwen wid mina ord, få skolen J förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria! — Lås tom oss derföre tro på Gud, och wäl begagna de flygande ögonblicken af stillhet och lugn, medan wi bafwa dem. Wår högsinnade konung, styrkt afhela silt sta teråd, ers bjuder swenska folket ett högre mått ar politisk frihet. Qmwils fen sällsam syn: en konung, fom friwilligt bjuder ut frihet åt sitt folk! Men tänk: om nu folket bugar fig och säger: nej, jag tackar, jag fan ide ha den äran! — hwilken ännu sällsammare syn! Hwilken galenskap! Hwilket stort anjwar inför historien, hwilken odräglig skam inför efter: werlden. Det skall wara förnämt, det skall höra till god ton, att ogilla det hwilande förslaget: o, dårar äro wi, om wi låta med så litet narra oss; glömmen ej: det är dårens lott, att han skall tro lögnen! Särskildt borde wi prester icke få ifrigt söka hänga i swansen på adeln, som kanske ändock i grunden föraktar of; wi skulle emel: lanåt tänka på Simsons räfwar, och på de farliga elda bränderna i räfswansarne.