Gotlands tidning – 29 december 1864, sida 3

hos Holm insatta penningar, och i stället för att lemna några dagars frist, hwarigenom den betydande och aktas de måklarefirman såäkerligen kunnat reda fig ifrån den iräkade förlägenheten, gjordes genast en ordentlig forms löpning för att söka utfå de insatta medlen. Följden blef också naturligtwis raka motsatsen, och 1 million 5 hundratusen rikodaler uppgifwas hafwa icke kunnat af densamma honoreras. — Tantosbolaget utgöres af flere, äfs wen för stor förmögenhet, kända affärsmän och kommer säkerligen, liksom stadsmäklaren Holm, att oförtöfwadt återtaga affärerna. Huru det kommer att gå för flere andra af Stockholms börsmagnater, hwilka just icke läs ra wara så sadelfasta som Joh. Holm, och antagligen, genom den sednares nu inträffade fallissemang, råkat ut för en obehaglig deconfiture, skall snart komma att wisa sig. — Men detta ämne är alltför tråkigt att widare afhandla, hwarför jag åter öfwergår till sådant som är oss mera närliggande. Sedan min sista revy har ftadåfullmäktigervalet förs siggått, hwarwid alla de utlottade blefwo återwalde, få när fom på en, hwilken dock i alla händelser lärer Hafa wa beslutit att ide emottaga kallelsen. De röstandes ans sal utgjorde endast 41 och twenne sedlar blefwo kasserade såsom äfwen upptagande en icke utlottad Fullmäktigsnamn. 33 versoner erhöllo röster förutom de 13, som inwaldes; således afgåfwos många så kallade stänkröster. Man skall äfwen af fåtalet röstande finna, att förhoppningen, som man fästade wid den nya institutionen, att fommunalans dan skulle derigenom wäckas till ett kraftigare lif, börjat betydligt sjunka. Wid Stadscfullmäktiges sista sammanträde upphäfdes bundskatten, ett beslut, som, säga hwad man will om fjelfwa uprkomsten af denna skatt, säkerligen förekommit många samhällsmedlemmar owäntadt och besynnerligt. Men motiverna derför måtte också hafwa warit högst bjertgrivande och ömmande, då pluralitet för en sådan åsigt kunde winnas. J sjelfwa werket, få har dot fan: ste Fullmäktiges beslut gifwit mig och alla andra, fom wåga opponera oss mot hundtyrraniet, anledning att, då nu hundegarne blifwit befriade från denna skattebörda, med än större rätt, fastän på annat sätt, förfäkta wår befriclse från hundförtryck, och dertill blir wäl käppen werksammaste medlet. Hundegarne hafwa nu bortkastat deras och hundarnes förswarswapen, den ifrågawarande skatten, och de förre sakna således numera detta skäl för åberopande af rättighet att påtwinga fina hundar till sällskap i sådana offentliga eller enskildta famqväm, der fållffapås lifwet ide gerna fan winna någon större trefnad eler högre lyftning genom att umgås med hundkreatur. Tycke och smak, fan ingen förtar; — men ingen bår påtivins gas ett sällskap, hwaraf han sinner fig generad, och hunds egarne böra, såsom bewis på deras erkånsla och tadfames bet för brer Fullmäktiges nu ådagalagda liberalitö, wisa fig benägne till återtjenst derigenom, att de lemna huns darne hemma, wid deras tillärnade besök hos enskildte och å offentliga ställen, samt om nätterna hålla dem innestängda. Boliwar.