Gotlands tidning – 29 december 1864, sida 3

Och skimrar på nytt; Mitt öga ej tåras Af sorgerna mer, Det höjes och ler Och åter — bedåras. Vid qvällsolens lågor, Vid vaktelens slag, Då bjertat gör frågor Om hänsvunnen dag I pröfningens dalar, Aftynar mitt hopp Och minnet går opp Och sanning det talar. I sommarnatt ofta Jag satt mången gång I dalar, som dofta, Vid fåglarnes sång, Ur darrande vågor Steg Necken och hård Han slog ett accord Vid stjernornas lågor. Då tonerna susa I sång och musik, Må stormarne brusa! En engels lyrik Från strålande höjder Förklingar hit ner, Jag tycker, jag ser De saliges fröjder. Må misskänd och hånad I lifvet jag gå, Om endast min trånad Jag släcka kan få I toner, som sväfva Med silfrade ljud, — I ljusnande skrud Min lefnad de väfva. Willehad.