Gotlands tidning – 24 december 1862, sida 2

Petitionen frän Rohnehamn. Wi införe härnedan det beriktigande, hwarföre plats i tidningen blifvit begärd, med anledning af wårt ytts rande om ofwannämnde petition, och då nu VänssStys relsen ajgifwit sitt utlåtande i ämnet, hwilket mi äfwen komma att meddela, jå hänwisa wi helt och hållet till nämnda utlåtande, för att finna orsaken till wårt yYtts rande i N:o 47 af tidningen, fom deraf skall synas hafs wa warit befogadt, ehuru wi wisserligen medgifwa, att ett mindre strängt uttryck kunnat anwändas. Beriktiz gandet följer. Till Redaktionen af Gotlands Tidning! J Gotlands Tidning N:o 47 för d. 20 November föredommer i ett referat, angående det Yttrande, fom stadens innewånare afgaf i anledning af en från åtskillige handlande å Rohne till Kongl. M:t ingifwen underdånig ansörning om att Gotländska allmogen måtte befrias från underhållningsskyldigheten af t Landthamnarna befintliga lastbroggor: att man hoppas det Konungens Befallningohajwande, fom förmodad komma att afgifwa utlåtande i frågan, skall närmare belysa de många osanna och wrängda uppgifter jom widlåda nämnde förtfmetje ; och fom man trott sig finna att G. T-g sjelfständigt kämpat för att räunwisa må allom wederfaras, wågar man hoppas att efterföljande berigtigande i tidningen finner plats. — För att sätta hwar oc) en ti tillfälle att bedömma frågan, tillåter man fig återgtswa hufwudinnehållet af den så owänligt bedömda ansökningen. Petitionärerna framhålla: att näringsutwecklingen t Landtbamnarne tilltagit tillsölje af en friare handelslagstiftning; att Wisby stad numera icke eger monopolium på Ons handel; att tider funnits då allmogen war älagd söra fin wara til Wisby; att landthamnarna, af naturen danade till goda tilhål för sjösarten, då lågo Öde; att sålunda handeln den tiden mar jaslbunden mid staden; att på samma gång man gladde fig åt att denna tid war fjerran, man betlagade fig öfwer att wissa bestämmelset, tilltomna då, ännu qwarstå; att dessa bestämmelser bade afseende på allmogens skoldighet att underhålla bryggor i bamnarna, hwilken skyldighet man trodde ursprungligen tillkommit jåsom wilkor för allmogen meddelad frihet att asfyttra fiu wara på hamnen; att man tyckte det wara nedslående, att Staten ide hjelpte allmogen med dessa ftyldigbheters uppfyllande, fom ock ursprungligen omfattade ältggandet att uppröra och underhålla Tullhus; att man trodde det On, fom i 1645 års fredflut nämnes såsom hörande til Swerge för en mif td, ide ende den wigt för moderlandet, att detta mille göra uppoffringsat för Öns handel; att alt större handelsfrihet tillertänts Landthamnarna tillo omsidot Kungadrejwet af d. 5 Dec. 1827, berättigade WIisbo Borgerskap att hålla salubodar å Ond sörnämsta 5 Landthamnat; att man trodde det den af sjöfarten utgående hamu-, brooch varlastpenningeafgiften ursprungligen lillertänts allmogen såsom lättnad i dess skyldighet; att man förmodade denna songd wara betydlig, emedan för flera år sedan nyn bryagor dermed kunnat uppfsöras, och dessutom en wiss del afsättas för framtiden; att man icke kände huru länge den afsatta songden Mulle reserweras, synnerligast, fom man trodde att allmogen bestämde derökwers;(!) att man ansåg det hårdt att ej 1å yttra fig öpver anwändandet af dessa medel, fastän man sjelf erlagt dem; att hamnarna tarfwade förbättring, hwilken Landthamusbhandianderna bäst insäg, oh närmast kände; att man, jemte hemställan till Kongl. Maj:t buruwida uödigt kunde synas att allmogen längre borde mid nämnde slyldigbet fastbållae, trodde tandthamnarna sjelswe funna reda fig med der inflytande afgifter, men tll möjligen störte arbeten borde funna få cätna på latens hjelp. Man anhöll slutligen alt allmogen måtte befttas från skyldissheten att underhålla bryggorna emot rättigheten att bestämma öfwer reserverade medlen, hwilta man begärde att, (tilliku med inflytande medel för framtiden), måtte ställas till Läns-Storelsens förfogande för hamnarnas förbättring, hwarom Handlandena å hamnarna borde få göra framftällning, och å ywilken framställning Läns-Styreisen borde jästa afseende i den mån kassan tålde påkänning. Till sist anförde man huru stort belopp stadopenningar, (om influtit mid Rohne året 1861, pwilka tillföllo staden och anwändas till dep