Gotlands tidning – 8 mars 1861, sida 3

likstådiga plan, att hwarenda god man är rått oc lags lig herre af fin röst, hwadan och söndringarne, och de ur dem härflytande olyckorna, icke annorlunda funna föres byggas, än att en adelsman, prest. borgare, bonde röftar, icke såsom en adelsman, prest, borgare, bonde, utan fås fom en riksdagsman, en rått medborgare?. Wårt fådernesland har behöft hart nåra ett sekel, för att lära fig uppfatta sanningen och wigten af dessa ord. Den djupe och fnillrife tänkare, fom yttrade dem, blef wål af en skuggrädd styrelse kastad i fängelse och flutligen landeförwifad; men detta, långt ifrån att förringa deras wärde, numera fullt bewisadt och temligen allmänt insedt, intygar blott, att den sanning, de innehöllo, åfwen Då träffade strängar, alltför ömtåliga, att utan wederbörlig näpst blifwa widrörda. Lyckligtwis tillåter of wår nåra warande tryckfrihet — den swenska frihetens palladium — att diskutera frågor af denna och dylik art, utan fruks tan för att derwid blifva störda af regeringsmaktens wåldsamma ingripande. Och sannerligen hade denna tryckfrihet icke blifwit of beskärd 1809, oh funnes den icke nu, hwad hade mi wäl blifwit, och huru skulle mi wäl nu befinna of?