landet i allmånhet är beröfwadt de fördelar, som skulle funna winnas af denna stora och beundranswärda upps täckt. Erperimenter göras nu med en nyuppfunnen elefs trostelegrafisk apparat, fom skall kunna lemna telegrame merna äfwen till pikturen alldeles lika med afsändarens. Denna reproduktion är så fullkomlig, att med denna apparat skall äfwen ett porträtt eller en teckning kunna återgijwas från ena stationen till den andra med samma lätthet fom ett wanligt telegram. — Ett groft bedrägeri bar upptäckts i Stocholm. Med ansprår på att wara arfwinge efter en år 1857 afliden högst förmögen grosshandlare uppträdde år 1859 en person wid namn C. A. Grahn, hwilken med fyra wittnen sökte styrka, att den aflidne grosshandla ren uppe fatt ett teftamente å 30,060 rdr till förmån för Grahn, hwilket wittnena fett, men fom sedermera ej kunnat äter. finnas. Af denna sista anledning ogillade domstolen fäs romälet. Ryktet om Grahno förmenta arj hade dock satt honom i tillfälle att få låna summor på flera Håll, hwile fa han ej fan återbetala; men ej nog härmed, det har nu upptäckts, att Grahn legt fina wittnen, hwilka alla swurit falskt. Såwäl Grahn fom wittnena äro häktade. — Fru Emelie Carln bar, enl. Bohus läng tids ning, nyligen skänkt 6000 rdr, hwaraf räntan, då fas pitalet upphunnit 10,000 rdr, skall anwändas tid bjelp åt de mest behöfwande bland Norrwikeno siskare jemte sådanes enkor och barn. Särskildt lärer wara antydt att, mid en lycklig realisering af författarinnans sista arbete, sistnämnde summa skall af Henne blifva fylld, i och för en ännu fnarare utdelning. Fonden, under namn af Rutger Smidts (hennes fader) är ställd under dombhafs wandens jemte flere aktade personers i orten mård. — Följande berättelse, lånad ur Läftaren, förtjes nar att noga dehjertas ar dem, hwilka i andeligt affeens de flå på samma punkt, fom den i berätteljen omtalade skomakaren. Då det fromma konsistorialrådet Wolteröddorf (död år 1804) werkade i Berlin, fanns i hand församling en skomakare, fom war andeligen uppwäckt, men fom fällde ganska knapphändiga domar öfwer andra christna och ide wille erkänna deras tro och nådastånd, emedan de icke wisste att omtala samma anfåktningar, strider och erfar renheter, fom hade wederjaritö honom. En dag kallade Woltersdorf honom till fig. Mäster R. fade han mwar god och tag mått af mig till ett par flöflar. — Mycs fet gerna, hr Konsist. Råd? swa rade skomakaren glad. Då det hade skett, säger Woltersdorj: mar nu fnäll och tag mått af min fon ocffå! Skomakaren bugar fig och är mycket nöjd. Men när allt blifwit färdigt och mans nen wikit ihop måtten, säger den gamle herrn: Men bör han på, mäster R., han måste lofwa mig att göra mina och min sons stöflar efter en läst!li — Men, br Råd, det går ide an. — Men jag säger Honom, gör bara mina och min sons stöflar efter samma Tläft! — MNej, hr Råd, det kan jag icke. — Det bliftver dermwid, upprepade Woltersdorf; han måste göra båda flöfwelpas ren efter en läst. -— Men hr Råd, swarade skomakaren något otåligt, det är ju omöjligt, om stöflarne skola pafa ! — ÅSer han det, fade nu Woltersdorf med wänligt allwar, ocd) ändå will han, att wår Herre Bud fall omwända alla rchristna efter mäster R:s läst. Det går säkerligen ide beller anl. — Skomakaren förstod Hans mening, och tillstod fin ojördragsamhet. — Den nya Brånwinsförfåljnings: Fårords ningen. Denna skiljer fig från 1857 års förordning endast i följande punkter: att i köpingar, likasom förut i städerna, minuthandel med bränwin numera ide år förbjnden i förening med annan Handel, till hwars bedrifwande särskildt tillstånd erfordras (8 5); att minuthandel med och utskänkning af bränwin, bwilka, enligt gamla förordningen, om hwardagarne icke uttryckligen woro till tiden begränjade i annan mån, än att wederbörande myndighet i stad egde bestämma de times mar om dagen, till hwilka utskänkningen måste inffräns kas, numera, äfwen då de för öfrigt äro medgifna, i alls mänhet icke äro tillåtna efter kl. 10 på aftonen, få wida icke wederbörande embetsmyndighet på särskilda släl ans norlunda förordnar (8 26, mom, 1);