Gotlands tidning – 4 januari 1861, sida 2

säga något ondt. Men just den omständigheten, att man icke kunde säga något ondt om honom, gällde såsom bevis på hans ovanliga diplomatiska finhet, och såsom giltigt skäl att vara på sin vakt emot honom. Tron på hans förstånd gick så långt, att man allmänt ansåg honom för den skarpsinnigaste politikus — för en verklig profet — och orsaken till allt detta var hans till ett ordspråk förvandlade talesätt: Det är ganska möjligt! Det torde icke vara läsaren emot att erhålla del af följande bidrag till denne i sitt fäderneslands häfder högt beprisade mans biografi och karakteristik, för hvilka vi äro hans närmaste anhörige förbundne. bet mesta af dessa bidrag har han sjelf lemnat i en dagbok, hvilken han i sina yngre år slitigt underhöll. bet vigtigaste är dock bans ordspråk: Det är ganska möjligt. hvilket han anbringade öfverallt. Ty om det ock oförmodadt halkade öfver hans läppar, så kan man likväl icko påstå att han uttalade det tanklöst. bet gaf honom ofta tillfälle att vidare efterforska följderna deraf, när det någon gång så der apropos hade undsluppit honom, det beriktigade eller bestämde då hans åsigt utaf saken och det styrde så till sägandes alla hans handlingar. Ordspråket utöfvade ett stort, ett afgörande inflytande på hans görande och låtande och på utvecklingen af hans öde. — Hvem skall väl kunna tro detta, just om en man af förstånd och bildning? Och likväl — var det ganska möjligt! Sjelf var han fullt öfvertygad härom, men icke destomindre förblef han sina fyra ord trogen. Ja, han uppfordrade på fullt allvar sin ende son att tillegna sig desamma. — Den unge mannen, hvilken i likhet med flera andra unga män, inbillade sig, att i ett och annat hafva bättre insigt än den gamle fadren, fann en sådan