Gotlands tidning – 18 oktober 1860, sida 2

en kongress skola sammankallas. Ryktet påstår att 50,000 fransmån sammandrages i Savopen. Neapel d. 4 Okt. Slaget wid Volturno warade tretton timmar. Garibaldi war nära öfwerwäldigad, och måste hjelpas med flera förstärkningar från hufwudstaden. Konung Frans ådagalade stor personlig tapperhet. Neapel d. 6 Okt. Mazzini är utwisad härifrån. Ancona d. I Okt. Konung Victor Emanuels mas nifeft till södra Jtalien förkunnar hans armss inrykans de på tre punkter i konungariket Neapel. Sjelf afreste han till gränfen. Turin d. 8 Okt. (öfwer Dresden). Neapels fåns debud har lemnat Turin Cavour har förflarat att Neapels thron år ledig, och att piemontesarne inryckt i landet. Paris d. 9 Det. ÅPatrie: Tre makter sägas hafwa protesterat mot piemontesarnes inryckande i Neapel. Ges neral Goyon rapporterar, att fransmännen åter besatt prowinserna Velletri och Frosinone. Uti Vaticanen wids tagas reseanstalter. Paris d. 11 Okt. Piemontesarne wåntas den 20 utanför Capua. De kongliga trupperna wilja retirera till Saöta, der de hafwa 30,000 man. Stormakterna lära icke erkäna Gaöta8 blockad. Ryktet att Osterrikarne gått öfwer Po och inryckt i Ferrara dementeras. Turin d. 11 Okt. Cavour har i parlamentet konstaterat twisten emellan honom och Garibal: di, önskar Rom till hufwudstad, men icke genom revolt utan frivilligt, sedan samtycker wäl Buroz pa till Venetiens befrielse. Kammaren antog enhälligt utskottets dagordning, hwarigenom par: lamentet förklarar Garibaldi wäl förtjent om fäderneslandet. Den slutna omröstningen angår ende YWrellans och Syd-Italiens annexion utföll med 290 röster emot 6. Wi meddela här ett sammandrag af det tal, hwars wid Grefwe Cavour öppnade det nordrsitalienfba rikets parlamentet: Det af eder bewiljade lånet år tillräckligt för de nårwarande behofwen och för de behof fom möjligen läns gre fram funna uppstå. Jtaliens militäriska rustningar bidraga att winna aktning åt non-interventionen. Ytterligare elfwa milioner italienare orta på att blifwa införlifwade med Piemont. Neapels och Siciliens befrielse utfördes af de friwillige och framförallt genom deras upplyste anförares, Garibaldis, högsinnade djerfhet (Mocket lifligt bifall.) Miniferen tror fig hafwa motswarat konungens förtroende, utan att dock wilja tillskrifwa fia uteslutande alla de flora framgångarna. Det är Carl Alberts politik, fom nu i 12 år warit följd. Jtalien är nu fritt; ett enda och fmärtfamt undantag gör Venedig. Enligt min mening funna wi icke mot Europas enhälliga önskan förklara Österrike trig. Wi fule frambeswärja en fruktanswärd koalition och komprometterass Jtalien och Frankrike. När ett farkt Italien är skapadt, då först skall Curopa8 allmänna stämning blifma gynnsam för den venetianffa frågans lösning. Likaså måste mi refpeftera Rom, fom ej blott genom swärdet fan eröfras; att kämpa mot fransmännen i Rom more wansinne och otacksamhet. Mintferen begär af kamrarne, att de befriade delar af Italien, hwilka sådant genom omröstning besluta, må blifwa införlifwade. Här måste litwäl nämnas, att några wilja uttala sig för införlifwande först efter Venetiens och Roms befrielse; jag anser denna plan för högst skadlig, den hwilar på uppsåtet att bilda ett Jtalsen genom revolutionen, och Jtalien med 22 millioner innewånare behöfwer icke mer revolutionen till fin räddning; Garibaldi glömmer, att revolutionen och konstitutionen ide funna gå hand i hand. Får revolutionen ännu en fort tid herrska I Neapel oh på Sicilien, skola Garibaldis och Victor Emanuels fanor blijwa undanträngda af Mazzinis Gud och folket ; derföre måste det ofördröjligen göras flut på de der rådande förhållandena. En för eder dyrbar stämma har uttalat fitt m isstroende mot mig; det är nödmändigt att I uttalen edert förtoende till mitt handlingsfätt. Jag boppas att stämman af en man, hurn flora hans förtjenster om fäderneslandet än må wara, icke skall öfwerrösta slatsmaktens lagliga rätt, och det är en ministers pligt att ide wita för mindre berättigade uppmaningar från en man, om han också är smyckad med den losande folkgunften och det segerrika swärdets lager. Parlamentet må afgöra om sag skall stanna qwar eller afträda. Huru än ert afgörande utfaller, skall jag mottaga det med lugnt finne.