Gotlands tidning – 18 oktober 1860, sida 2

från ett halft hundra svarta kannibaler, som då vi passerade Pipon-öarnes första klippa kommo framrusande i vattnet ända till knäna kastande stenar och aboomeranger4al), som större delen återstudsade från skeppets rigg; de öfriga flögo med skarpt hvinande mellan masterna långt ut i vattnet. En knall hördes från Captens reffelbössa i förbramsalningen. I ett ögonblick voro vi alla (utom Lascarerna, som stodo vid brassarne) vid våra vapen. Utan besinning, strek Capten från bramtoppen: OFyr på kanaljerna la — och kulornas hvisslande blandade sig med det vilda skränet af flyende infödingar, som släpade med sig de döda och sårade. Skeppet hade en förvånande hastighet förbi öarne och vi hunno ej aflossa en enda kanon efter de flyende, emedan Capten kommenderade för brassning och kursförändring, som nu måste ske — och snart voro vi åter ute på ett större flack och ...-.. lugnade! Allt detta anade vår Capten på förhana, ty här skedde det ohyggliga massakrerandet, som jag omnämnde i början af min berättelse. Snart gingo vi rund en låg, vacker och skogbeväxt ö och kl. 6 på e. m. ankrade vi vid en liten sandbank, bortom de höga, bergiga öar, som fått namn af aFlinders Groupe. Återigen gick Serangens pipa, och vi lyftade ankaret om morgonen den 28 Juli. Ständigt framåt bar det emellan holmar och bankar. De så vackra Claremonts-öarne voro redan passerade. En massa torra sandbankar syntes föröka trängseln i farvattnet. Vi tyckte, att vi ganska väl kunde hasva nog af korall-bankarne. Hela kusten, ända upp till Cap Sidmouth om bagbord syntes garnerad af rökpelare och hela skogarne upp i landet tycktes stå i full rök. BeJTI—— ) Ett af dem, med den märkvärdigaste skicklighet begagnadt kastvapen af trå. Detta vapen är i skapnad af en halfmåne,