Gotlands tidning – 18 oktober 1860, sida 2

vis troligen på en massa vilda stammar. Straxt norr om Cap Sidmouth var segelleden så trång, att vi seglade nästan som i en smal djupblå ränna. Långt ostvardt ut vid de yttersta Barrier-refven, bar en Engelsk Örlogsman inträngdt till denna segelled, vi nu gingo. Lyckligen, ehuru det var en hel timme sedan solen gått ned och fullkomligt mörkt, gingo vi till ankars under en liten holme, Ankringen var ganska kinkig, ty just som vi skulle svänga om ön för att ankra syntes några små klippor i vattenbrynet vara i vägen. Skarp utkik underlättade manövern. Vi lågo till ankars ganska nära land och vi voro hela natten rustade i ordning att möta en stormning. Men allt aflöpte tyst och väl. Den 29 Juli, eburu farvattnet var ytterst trångt, aflöpte lika bra som den föregående dagen. Här hafva Engelsmännen och andra nationer på sednare tider, dels lyckligt dels olyckligt, sökt att från Oceanen tränga sig in mellan, refven, såsom på Lat. S. 139 5, der en svart klippa är inseglingsmärket; på Lat. S. 129 51, der Bligh år 1780 inlöpte med en båt, midisör Cap Direction; på Lat. S. 129 44. der alliberniaa (en Engelsk Örlogsman) år 1810 inlöpte; på Lat. S. 129 38, der Capt. Cook år 1770 inlöpte och hvilken ränna fick namn af Providential-Canalen, midtför Cap Weymouth; på Lat. 8. 129 2307. der den lilla ön Quoina utgör inseglingsmärket. Straxt norr om denna ö förlorade Engelsmännen år 1843 en präktig Örlogsman aoFergusone. på Lat. S. 129 12 finnes äfven ett litet inlopp, som äfven har en svart klippa som inseglingsmårke. Två minuter nordligare är elt annat trångt inlopp i hvars grannskap en präktig Ostindiefarare Martha Ridgwaye förliste år 1843. Alla dessa inlopp bafva ganska djupt vatten, men äro ytterst svåra att angöra, hvilket nogsamt de ymniga skeppsbrotten be