beror på hwad Mål man anför för dess sannolikhet. Ett par skäl till bestyrkande af wårt antagande hafwa mian: tydt, och om wi ej mer än antydt dem, få kommer det sig endast deraf, att en tidningsartikel ej rätt wäl lämpar sig för en widlyftig undersökning. Wi frukte, att mi hafva warit widlyftiga nog ändå. Betraks ta wi det Johanneiska Eangeliets flora egendomlighet i öfrigt, dess i ögonen fallande olikhet med synoptikerna, en olikhet, som i sednare tider ådragit det misstanke för oäfkthet; betänke wi, att det är skrifwet omkring 20 år efter den judiska statens undergång och säkert ännu längs re tid efter det sednaste fynoptifta evangeliets författande; att Det är skrifwet för läsare, fom kände och brukade den Romerska timindelningen och att Johannes lefde och ivera fade just i dessa läsares krets (Ephesus), då fynes det of ej blott antagligt, utan äfwen i högsta grad sannolikt, att Johannes begagnat den Romerska indelningen af dyga net. För wår del äro wi öfwertygade derom, och denna öfwertygelse behålle wi, till def man uppwisar dess orikbs lighet. — Att emellertid wår uppfattning i minsta mån skall tilljredställa Hr Cramår, är naturligtwis alldeles emöjligt, alldenstund han har helt andra anspråk på en gndomlig uppenbarelse, än wi hafwa, och enligt en gama mal regel fan man ej difputera med den, med hwilken man ej öfwerensstämmer i afseende på principerna. Derföre hafwa wi ock ej skrifwit till Hr C., utan om hans ord i G. T., och det i den assigten, att de, som möjligen skulle wara benägne att gifwa oss rätt i principen, när den blef dem klar, också kunde blifwa i tillfälle att få se de omtwistade punkterna från en annan sida, än den från hiilken Hr E,, i enlighet med fin ståndpunkt, frams ställt dem. Må det nu fagda tjena till ett, kanske wälbehöfligt, supplement till min uppsats. Fårö d. 30 April 1860. Carl Norrby.