Gotlands tidning – 1 juli 1859, sida 2

hålla os ifrån att utttycka den bestämdaste försäkran, det mi aldrig hade wäntat att finna en del af dem såsom deltagare i ett få besynnerligt företag som det, att hins dra Magistraten ifrån att, — wi måga säga, med ords ning och skick, — såwäl påbörja fom, om och småningom, fullfölja den få högst behöfliga radikala omläggningenaf gatorna i Wisby. — Petitionärerna hafwa dock kanske icke få noga öfwertänkt att Hästga tans blifwande utfecns de utanför deras hus, kommer tydlige att wisa allmänhes ten den widboende egarens ordningssinne och fambhällgans da. Må det blifwa så! och måtte de icke omlagda delarne af gatan rätt mycket och ofta göra fina briftfäls ligheter kännbara. — Wi afsluta detta med att frams ställa den frågan, huruwida det ej warit wälbetänkt att dröja med stensättning på Hästgatan (RN. B. få framt man ej ämnar fundera ett eller flera åratal på det nya förslaget till underhåll af stadens gator) tills den snart motsedda och såwäl billiga fom rättwisa allmänna bes kostnaden, hwad man hoppas, äfven allmänt erkännes och antages? Hör öfrigt wore det ej ur wägen att uppa friska wåra minnen med Göthes: Straxt då man skådar ett hus, man skönjer dess egares lynne; Straxt, då man skådar en stad, man ser hwad dess öfwerhet går föri Ty der hus och der torn förfalla, der gränderna fyllas Upp med högar af smuts, der husdjur wanka på torgen; Der en sten, ur fin fogning ryckt, ej sätts vå fitt ställe, Der en bjelke sörmultnar och allt afbidar sörgäswes Nya stolpar och stöd — act, der är styrelsen dålig!