Gotlands läns tidning – 6 augusti 1858, sida 2

DrwvNYyUJnLe?97 om ASIH till allmogen af 1 D:r 8 öre Smi. för hwarje faft och 1751 års ffattemärderingsinftrument innehåller detsamma. Förbiser man nemligen den subjektiva upfattningen hos märderingsmäna nen, hwilka wisserligen grundat kalkugnens upskattningswärde på jsörbehåll af manlig Kalkugns. oh Kronowed), få finner man att arrendatorn sjetf, mid tillfället, gaf mid handen dels hurusom mid första inrättningen warit twänne ugnar och efter 1706 års tentratt arrendalorn efterlätits inlöfa allmosa gens skattewed), hwiltet fortfarit till 1737 och dels hurusom derefter iftån och med 1738 till oc) med 17517 ban idenna ensamma kalktugnen under arrende haft .. under hwliken tid arrendatorn efter gammal wanlighet ... nyttjat frono: kalkugnsweden, then allmogen från närmast omkring liggana de tingen ... stedse wane warit att lefwerera .. emellan 3 å 400 tastar, mer och mindre, estersom skogarne tåla kunnaSkattebrefwet slutligen talar ide alls om weden och ännu 1782 klagar kalkugnsegaren att en del hemman af de anflagne tingen fom watit wane (ide indelade) utgöra med till denna tattugn, skall blifwit skoglösa och således .. sört befrielse från wedens utgörande in natura, hwarigenom kalkugnen till fin rätt redan lidit och befruktad att framdeles blifma mera flidans de; hwuken klagan wisar att egarne till ugnen, den tiden, icke ansågo grunden Jör wedens utgörande af en få orutblig och ständig beskaffenhet fom den af räntewed. Komma nu yvtterlia gare härtill dessa faktiska förhållanden: att räntewed, hwarken i allmänhet någonsin, äfwen under den tid Kronan sielf difpoa nerade talkbruket, warit åt ugnen anordnad eller sedermera något wisst qwantum wed af wissa hemman ugnen anslaget, utan att twertom först, i sednare tider, 1800, til Kongl. Kammars Collegium, härifrån blifwit insändt projeft till indelning för berörde kalkugnweds ständiga utgörande, men det oaftadt nås gon bestämd indelning å hemmanen för doltt weds utgående ån i dag icke finnes; att widare Kronofogdarne med ups bördssättet för taltugnswedens utgörande få förjarit att räntegifwarne, i hwars fatteböder ränteweden olifwit beräks nad efter fastställda markegångspriset (å kalkugnsweden åsattes intet markegångspris) ... bliftoit godtgjorda 1 Dr 8 öre Söljmt:e (för den lefwererade kalkugnsweden) oanfedt högre eller mindre markegångspriser (ä ränteweden) så att äfwen lunder samma tid det fastställda markegångspriset endast mar 1 De Smi. faften (för ränteweden) blef mål räntegifwaren debiterad efter detta markegångspris, men godtgjord I D:r 8 öre (gångbara prifet för kaltugnsweden); att den wed fom fås lunda blifwtt allmogen uti skatten godtgjord, blifwit af ars rendatorn sedermera straxt erfatt (till Kronan); att, hwad fås wäl Landsbofss fom specielt wederbörande kaltugnsinspektorers agifna, här förwarade räkenskaper uplysa, Kronan, under den tid hon sjelf bedref talktbruksrörelsen, emot contant betalning upköpt med och slutligen att uti ett härifrån 1764 afgifwet utlåtande det, bland annat, omförmäles att allmogen idfe skulle tunna förbindas föra meden (naturligtwis kalkugnsweden, ty ou ränteweden utgått in natura, hade allmogen alltid warit skoldig att äfwen transportera den) till kronokaltugnen om det icke blefwe en dem (allmogen) ålagd skyldighet under namn af ikronowed. .. .; få mill det synas dels troligt att få småningom en sörblandning af de twå olika begreppen af med under ett Uuta namn, ktonowed, upstätt i det att fronos (— ränte, skatte) weden icke utgålt, men köpe (Skalkugns) weden lejwereralts under namn af kronowed, en namnförwexling, från början hos allmogen få mycket lättare upkommen fom denna, hwilten es medan den skulle finna mindre t illgång till skattens utgörande t mohn fom kaltbränningen skulle inffränkas, erhållit tillstånd att till afkortning på deras utlagor (2Zskatter till kronan) till kalkugnarne föra fram imed, wäl kunnat i lewereringen af kaltugnsweden fe betalningen till kronan för skatten (krono-, skotte-wed?) oc) om man få wit, inclusive äfwen för den egentliga fronoa eller ränteweden och dels i hufwudsaken och omer dersägligt uplyst att den wed allmogen efter 1737 intill 1799 (då såsom nedanföre uplyses Kongl. Kammar. Collegium ändrade dittills gällande upbörds-och redowisningssättet af weden) till ugnen levererat, icke warit oc efter 1799 intill 1857 (då rronan sjelf öfwertog allmogens lewereringsskyldighet) miss serligen till namnet, som förblandats, ehuru icke till beffaffens beten, fom alltid warit densamma, warit, men likwäl ej heller nu bort wara räntewed. Förblandning af namn har medfört förwexling äfwen af begrepp och derifrån härleder fig förmodligen den åsigt hwilken — ehuru wid upkommen twist allmogen och kaltugnsegarne emellan om kalkugnswedens (det bör obferweras att här icke är fråga om räntewed och att således 1799 års sednore beslut ide fan stödja fig härpå) lewererande sedan kalkugnen wore såld til skatte, Kongl. Kammara Collegium genom utflag den 10 Detober 1764, med gillande af Konungens Befallningshafwandes 1761 gifna utslag, pröfwat allmegen böra, på sätt fom förr manligt warit, få mycket hellre kalkugnsweden utgöra fom kaltugnsegaren numera fogat sig eiter allmogens begätan, neml. att för hwarje sådan kast kalkugnswed wilja betala 2 D:r Smt, — Kongl. Kams marsColegium sedermera wid en upkommen ny twist, 1799, — med upbäfwande af Konungens Befallningshafwandes 1797 i famma iwist gifna föregående utslag fom ålägger taltugnsegaren att den till taltugnens drift af allmogen behörigen letweretade wed efter gångbart pris eller jemlikt marfegång bes tala och i strid emot fitt eget icke uphäfda föregående utflag af 1764 — uttalat: att alldenstund den år 1751 . . . skedde frats tewärdering ... blifwit grundad på förbehäll af wanlig fatfas ugnda och kronowed emot betalning af 1 D:r 8 öre Siftm. kasten ...; fötdenskull och enär Kongl. Collegium, uti dess uppå allmogens ansötning att . . . slippa utgöra ränteweden den 10 October 1764 gifna utflag, förklarat att under skatteköpet äfwen begreps den förmån för skatte-egarne att, sålänge kaltugnen fan drijwas, så åtnjuta rånteweden ..; finner Kongl. ECols legium ostridigt wara att det wid skattewärderingen utfatta och förut under arrendetiden manliga pris af I Daler 8 öre Silf2 wermont för hwarje tast bör wid räntewedens ersättande af kalkugnsegarne till kronan tjena till grund och komma dem till godo; .. hwarjemte Kongl. Collegium funnit det olagligt tatt allmogen då den in natura utgjort behörig råntewed til falfugnen icke dessmindre blifwit belastad med särskild kontant penninge afgift dersör eller med skilnaden emellan årliga mars tegången och hwad taltugnsegarne erlagt och pröfwar i anseende bärtill rättwisi att, hwad taltugnsegarens . betalningsskyl dighet för tronoweden angår, Konungens Vefallningshafwandes ulslag i så måtto ändra och upphäfwa, att de frikännas från högre betalning för samma med än 20 sk. fajten samt att derjemte föttlara att allmogen eller räntegifwarne, då weden in natura behörigen lewereras, böra från allt widare kraf eler penninge-utgift för samma räntepersedel wara befriade och få den i sina skattevöcker, utan afseende på markegångens högre eller mindre belopp, qwitterad. s Må det sa omat Allt föreasende flriNina hognt Sr Nab Sass