ugnsweden, för Kronan gör en betvdlig lindring i priset; fan åter egaren till kaltugnen icke wisa att nämnde 1799 års utslag wunnit laga kraft, är Kronans rätt til klagan deröfwer ännu öppen, och Kronans förbindelse skulle då endast blijwa, om den tan återföras till hwad allmogens ursprungligen warit, att hålla kaltugnsegaren wed tillhanda emot gängbart pris, eller med andra ord att åt honom förrätta årliga uphandiingss auktioner å med. — Såsom ytterligare skäl för den åsigt, hwilken en ledamot i Kongl. Kammar-Collegium uti fin reservation emot mera oms förmäldta Kongl. Collegii beslut ock anför, att, mid skatteförsäljningen, afsigten ide rimligen kunnat wara att, jemte den privilegierade ugnen, tillägga kalkugnsegaren en få betydlig förmån att, under den tid wedpriset alltjemt steg, emet en få rins ga afgift fom 1 D:r 8 öre S. m., få tidöfa sig äfven Kronans räntewed, må slutligen tilläggas att årliga arrendesumman i medeltal utgjort 400 D:t Smt. — Om således räntan å köpefkils lingen, 1200 D:r Smt, efter 6 procent, uppgår till 72 D:r Smt och dertill lägges den årliga afgäld, falfugnåegas ren erlägsgggeeee. 150 Dirt Smt så wisar sig att oafsedt weden (hwilken wid uphandling i år särskildt upgått till en half gång mer än köpesumman) Kronan, på försäljningen allena, årligen förlorat ... . 178 D:r Smt. Att weden till ett för alla tider faststäldt pris ite kunnat i försäljningen af ugnen hafwa warit inberärnad, synes slutligen allenast den omständigheten ge wid handen, att det i få fall skul le utmärkt en alltför stor och gemensam likgiltighet hos alla wederbörande att medgifwa kalkugnens skattejörsäljning, då det, uppenbart, warit för kronan ojemförligt förmånligare att alldeles bortskänka ugnen. Wisby Landstontorzden 12 April 1858. Johan Gardel.