Swar på annonsen uti förleden tidning. Att taga grandet ur sin breders öga, och inte blifwer warse bjelken i sitt eget, ser man eftast, isynnerhet utaf en sadan som Lars Niclas Ahlstedt, fom flera ganger gjort försök genem ill sinnighet och dryckenskapslast afhända fig lifwet, sista jörjöket blef han of en person i granskapet räddat från den rysiiga faran. Det är wisst swart att höra och isynnerhet för en gammal och groharig foder, fom snart mognar till störd, — men det her inte fats tas Christendomskunssap utan han har fikat för de fina, och mans ligt genomgatt en förtrydt werld, om sadant kan ban inte annat säga; we werlden för förargelses Mill, och we den mennista af hwilka förargelse kommer, jasom sirifwet star missdadare bör ftraf: fas för att slvdra samhället, — bör och en sadan af lagen beuraffas, och af Själasöriaren anyo upptagas i den christna sö gens gemenskap. Han bör ej heller besöka Angbatar för att på ett lätt och oförtjent sätt tillnarra fig penningar of resande. Men om få anses att förstand fattas maste en faran öfwersendas till Dannwiken hwilket han för ett ohyggligt lefwerne, langt för detta har förtjent. O. B. Ahlstedt. — — — — ——— —