Gotlands läns nya tidning – 25 augusti 1865, sida 2

Elsa berättade att hon sett göken, och en så innerligt snäll gök sedan; men tillade att ingen annan kunde så se honom, ty om någon följde med Elsa nästa gång hon skulle träffa göken, så skulle han flyga bort — det bade han sjelf sagt, uttryckligt och bestämdt. — Kära Elsa, låt mig slippa höra ditt dumma prat, — bed Gud att han bevarar dig från alla olyckor, och att du må så behålla ditt sunda förnuft, svarade modren på Elsas prat. Dagar och veckor kommo och förgingo, Elsa talade aldrig om annat än sin snälla och vänliga gök. Hennes tal kom snart fram till folket i byarne neromkring som förundrade sig storligen deröfver. Gummor, flickor och barn blefvo alla likasom yra i hufvudet af hvad de hörde, och bådo Elsa så enträget att de skulle få följa henne till skogen att få se göken, — men svaret blef: Nej! — då flyger han. Modren blef till slut orolig och trodde att nägot ondt väsen hade träffat Elsa i skogen och förtrollat henne. I sin ångest vände hon sig till pastorn, som lofvade göra hvad han kunde, och utsatte en dag, då han ville taga Elsa i förhör. Pastorn infann sig på den utsatta tiden, och i modrens närvaro företogs det beramade förhöret. Sedan pastorn en stund samtalat om likgiltiga ämnen, för att pröfva om flickan hade sitt fulla förstånd i behåll, ledde han samtalet på göken. Då blef Elsa hvad man kallar mör i mun,