Gotlands läns nya tidning – 18 augusti 1865, sida 3

be hel. staden, så beryktad för sin snuskighet. Ett raskt beslut. För några månader sedan höll, en vacker dag, ett ståtligt ekipage utanför ett af Faubourg S:t Germains kloster. En ung man med aristokratiskt utseende steg derur och bad att få tala med förestånderskan, och efter att hafva meddelat henne sin afsigt, att göra den heliga anstalten en större gåfva, anhöll han att få bese etablissementet. Han gick med andaktsfull uppmärksamhet igenom den enkla boningen, hvars enda lyx utgjordes af frid och snygghet. Ilan stannade i elevernas gemensamma arbetsrum. Här sutto omkring ett bord ungefär tjugo unga faderoch moderlösa flickor och sydde. De hade i sin spädaste barndom blifvit upptagna i klostret, der de erhållit den ömmaste värd och förträfflig uppfostran. Den elegante främlingen betraktade uppmärksamt dessa unga enkelt klädda arbeterskors blygsamma ansigten. Det var isynnerhet en af dem som ådrog sig hans uppmärksamhet, och då han åter inkommit med förestånderskan i samtalsrummet, yttrade han: Hvem var den unga blonda flickan, hvilken ni tillsade att iakttaga mycken noggrannhet vid ett halsklädes tillklippande? ÅlIion är dotter till ett hederligt handtverksfolk, som dog i koleran 1849 och heter Helena B. Ar ni nöjd med henne? Hon är en af mina käraste skyddslingar — min favorit. Hon är saktmodig, intelligent, arbetsam och gudfruktig. Jag vill ej tala om hennes skönhet, hvilken ni sett, och som endast kommer att bli en fara mera för det stackars barnet. Vi äro henne mycket tillgifna, och vi släppa henne icke ifrån oss förrän vi fått henne placerad så som hon förtienar. Er belåtenhet med henne, min fru, är den bästa borgen jag kan få. Vågar jag fråga herr baronen i hvad fall denna unga flicka intresserar er? Jag är liksom hon faderoch moderlös, men jag är rik och tar mig harmed friheten att hos er anhålla om hennes hand. Iluru — ni vill. ..4 Skålet till mitt val är helt enkelt. Min mor, som jag förlorade förlidet år, och som var den ädlaste och vårdigaste qvinna i verlden, var af ett mycket lågt stånd. Hon hade i trettio år utgjort hemmets goda engel. Då min far låg på sin dödssang, uppmanade han mig att taga en qvinna af folket till hustru; och jag tror mig ej bättre kunna lyda honom än att af er hand emottaga som min lefnads följeslagerska denna unga flicka, den ni sjelf förklarar för eder ålskling. Rörd ända till tårar, lät den goda förestånderskan genast inkalla den unga flickan, som inställde sig förvånad och rodnande. Mitt goda barn,4 sade hon till henne, denne unge herre är en hederlig man, som jag underrättat om dina dygder, och han önskar gifta sig med dig. Ger du ditt samtycke? Vi behöfva ej närmare skildra denna rörande scen. En månad derefter firade baron de X. .. sitt bröllop med Helene B., och är sedandess den lyckligaste bland menniskor. Klostret emottog en ståtlig gåfva. Ej heller blef den unga brudens kamrater glömda: de erhöllo hvar och en sin hemgift, så att de kunde gifta sig med aktningsvärda handtverkare. På detta sätt blef den enas lycka orsaken till allas.