Gotlands läns nya tidning – 18 augusti 1865, sida 2

ska till honom och dessa ord singo en genklang i hans bröst. En känsla af glädje flög igenom hans själ och hans hjerta klappade med dubbelt starka slag. Han ville trycka henne till sig, då hon, så tyckte han, leende vände sig till honom och pekande mot himlen hviskade kom ! Darrande af fröjd höjde sig Carl, men i detsamma dånade ett skott och bleknad sjönk han tillbaka. Han var död! Krigaren hade insomnat den sista sömnen, drömmande kärlekens rosendröm. — LL — VII. Flera månader derefter vandrade en ung man, med raska steg framåt på den landsväg, som leder från Botkyrka till Salem. : Det var Erik Johansson som återvände till det älskade hemmet. Våren hade ej ännu slagit ut sina vingar af guld men drifvan var smält och här och der framtittade en outvecklad sippa. — Solen stod högt på den klara himmelen och i skogen klingade foglarnes sånger. Då ynglingen hunnit nära kyrkan, stannade han en stund, och torkande svetten, hvilken i rika droppar föll ned öfver pannan, betraktade han den omkringliggande nejden. Af elden i hans ögon, syntes det tydligt att den var honom väl bekant och kär.