Gotlands läns nya tidning – 11 augusti 1865, sida 2

ÄÅlskar han henne? Collinus är vid de år då kärleken bör vara . utslocknad, men han hyser, efter hvad jag kunnat höra af hans tal, en verklig tillgifvenhet för flickan. Och hon, — älskar hon honom 24 Den gamle har samlat någon förmögenhet och hon är fattig — hvarföre intet? Den unge Konungen tryckte hufvudet hårdt mot handen och stod en stund försänkt i tystnad. Deretter närmade han sig till det öppna fenstret och framtog en guldgul hårlock ur barmen. En stund betraktade han den med vemodig blick, men hans drag fördystrades åter och föraktfull slängde han locken ut i luften. De äro så alla, sade han doft, falska, flyktiga och trolösa, kärlek på läpparne och lögn i hjertat! Farväl Piper! fortfor han vändande sig till gunstlingen, 4välkommen efter till Kongsöhr. Piper kastade ännu ett pröfvande ögonkast på talaren, bugade sig och hastade ut. Spelet är vunnet, mumlade han sakta för sig sjelf. Gud vare lof att allt är öfverståndet. Jag gjorde det ej gerna, men .. Annu en gång, Gud vare lof att det gick, som det gick! Ensam stod den unge Konungen och beskådade den lätta hårlocken, som, en lekboll för vinden af densamma kastades hit och dit, tills den plötsligt sjönk ned i Mälarens glittrande böljor. Det är förbi! hviskade han sorgset.