Gotlands läns nya tidning – 8 juni 1865, sida 2

det sommartiden var brådtom gjorde jag mera öfverarbete än någon annan. När jag under hela veckan stått i smedjan som en slaf, ofta under sommarmånaderna aderton timmar på dygnet, var det min glädje att om söndagarne gå och helsa på min fordne mästare och tillbringa hvilodagen med honom, hans hustru och dotter. Vid tjugufyra års ålder gifte Catharina och jag oss med hvarandra. Jag hade gjort några små besparingar för bosättning, och mig tycktes att jag nu var så lycklig, att jag icke velat byta med någon. Om middagar och qvällar, när jag kom hem från arbetet, möttes jag alltid af Catharinas blida anlete. I vårt lilla enkla hem, bestående af ett rum och kök, var alltid putsadt och fint. — Arbetet sände dubbel välsignelse med sig, sedan vi blifvit två; men orsaken låg deruti, att Catharina äfven i sin mån bidrog till vår utkomst. Jag kan icke säga hvilken qvinna hon var, eller huru kär jag höll kenne. Jag kan blott säga att jag var glad och tacksam för min lott. Catharina hade af sina föräldrar blifvit hållen i skola, så att hon var skicklig iläsa, skrifva och sömnad. Det var med denna sednare kunskap, hon förskaffade sig en icke så obetydlig förtjenst. På det första året gjorde vi alltså ganska snälla besparingar, dem vi insatte i sparbanken. Allt var kärlek och förnöjsamhet.