Gotlands läns nya tidning – 8 juni 1865, sida 2

Gamla Historier, berättade af Alf. (Forts. fr. föreg. N:o). Sonen var dock en helt annan man än fadren och hade bland sina medbröder den aktning och det anseende, att han allmänt valdes till Superintendent efter Strelow, 1656 d. 7 Mars, emedan Gotlandspresterne voro rädde för att Konungen skulle hitsända någon fremmande, d. v. s. Svensk prestman, till deras förman, och ville de sedan hos Konungen supplicera om stadfästelse af valet; men denna stadfästelse erhölls ej, utan Konungen upphäfde alldeles d. 37 Maj 1657 Presternes egenmäktiga val, och Prosten, som kallat sig vice Superintendent, presiderat i Capitlet och utöfvat Episcopala myndigheten, ådrog sig svårt tilltal. Han dog icke långt derefter eller samma år som Konungen, d. v. s. 1660 och hade med sina 2:ne hustrur haft tillsammans 21 barn. Han var personligen känd af Konung Carl 10, hvilken såsom Prins och utvald Thronföljare under sitt vistande på Gotland 1653 besökt honom, då Prosten uppställde sina barn på sidan om prestgårdens trappa, der de mottogo Fursten. Af medlidande med den stora barnaskocken, som den gamle Prosten hade att försörja, hade Carl Gustaf dels lemnat honom skattefrihet för hans egande hemman, Häguls i Garde, dels benådat honom med ett årligt anslag af 12 tunnor säd utur kronomagazinet, hvilket anslag skulle få åtnjutas äfven af hang barn om de ville något godt lära och Prosten fick åtfölja Thronföljaren i dennes egen vagn från Garda till Nähr, dit Prinsen for för att jaga Svört. Det var förmodligen på grund af dessa vedermälen af Furstens nåd, Prosten fått erfara få år förut och hans personliga bekantskap med Konungen, som både Presterskapet utvalt honom, i tanke att hans val skulle vara Konungen behagligt och Prosten sjelf tagit sitt utnämnande för så gifvet, att han redan i förväg vågade, som Superintendenten Wallin kallar det, exercera jura Episcopalia; men, till allas forbauselse visade Carl 10 dem, att personlig bekantskap är ett, politiska förhållanden och intressen ett annat. Konungen insåg (han som sjelf besökt Ön så kort etter det den blifvit afträdd till Sverige och medan sympatierna för Danmark ännu voro så varma på Gotland,