Gotlands läns nya tidning – 24 maj 1865, sida 2

Gamla Historier, berättade af Alf. (Forts. fr. föreg. N:o). Det var denna slapphet, kanske rättare sagdt flathet, i tillsynen öfver Presternes lefverne och uppförande som fostrade den djerfhet och hårdnackenhet, som utmärkte åtskillige af den tidens Gotlandsprester, och gjorde styrelsen öfver dem, när slutligen, år 1571, On fick serskildt Superintendent, till ett af de kinkigaste och besvärligaste embeten som en fredsam och saktmodig Prestman någonsin kunde få. Ännu finnas bref, skrifne af den förste Gotländske Superintendenten Mauritz Christenssön Glad (Leetus), som man ej kan läsa utan rörelse och som vittna både om hans froma sinne och huru föga skäl han hade att vara glad, sedan han, förut Sockenprest och prost i Wisby, blifvit förman för sina fordna embetsbröder och med detsamma blifvit, som han sjelf säger, belad med en hob onde prester, som toge sig ilde ud. Vi hafva redan antydt, att det skulle vara i högsta grad orättvist, att vilja tyda detta så, som