Gotlands läns nya tidning – 27 januari 1865, sida 3

fick gubben äta för sig sjelf — Gud vet hvad för röra han fick — men barnbarnen sade till honom: Om J dog gamlefar, så kunde mor föda opp två grisar, bara på det J äter opp om året-. Tio år hade förgått, då gubben sjuknade. Han fick då ligga ensam i en kammare, och ingen hjelp fick han. Kärak, bad han sin måg, Äfar in till doktorn och skaffa mig lindring, om ingen bot står till. Åh, vi ha inte råd att tratta i Er er hop, som bara kostar pengar, sade mågen; dessutom så kan J vandra när J vill, ty J duger till ingenting. — Det var det besked han fick. Men ett par veckor derefter reste mågen till staden. Han måtte väl skaffa mig litet droppar, sade Petter till sin dotterdotter, som kom in till honom med en sillbit och några kalla potatis. Jo det skall J tro! Men sjukt är det: Brunte har blifvit sömstucken, och han far in till hästdoktorn. Och inte bryr han sig om mig. Jo det skulle J tro! Hvad nytta gör J, som bara ligger till last och aldrig i ert lif menat väl med någon. Inte fick mor en bibel inte, så att hon ej fått läsa ett Guds ord. Det vore väl, om J vore död och begrafven. — Det var hans enda tröst. uGå öfver till Norrgården och bed Olof komma hit, bad han barnet. hja, det kan jag väl göra, sade flickan, tty derinne äro de så beskedliga. (Forts.)