Gotlands läns nya tidning – 5 januari 1865, sida 3

cGWOWQQ. — — qQOWO-— ATEN ERE LAMAR Waldemar Atterdag på Gotland och folksägnerna, som stå i sammanhang dermed. Anteckningar af Alf. Så berättar en gammal Gotländsk fornsägen: På södra delen af landet hade man märkt, att ett beynnerligt djur brukade nattetid stiga upp ur hafvet och på stranden leka med en stor, lysande sten. En gång när djuret under sin lek med stenen kastade den upp i luften och lät den falla på jorden, gick stenen midt i tu. Flera nätter hade man märkt denna lek och slutligen kommit åt att bemäktiga sig den i 2:ne hälfter sönderslagna stenen. Dessa båda hälfter insattes uti Sundre kyrkas mur på yttre sidan, men sedermera fördes de till Wisby och insattes uti muren af en dervarande kyrka och lyste så klart, att de tjente sjöfarande till märke och voro så dyrbara, att man höll vakt vid kyrkan om nätterna, att de ej skulle stjälas bort. Från Wisby röfvades de, jemte en betydlig hop guld och silsver, af den Danske Konungen Waldemar; men af det betydliga byte, denne bortförde från Gotland, voro dessa 2:ne stenar, som kallades Karbunklar, det dyrbaraste. Konungen fick dock ingen nytta af rofvet. Med tillhjelp af en trollqvinna hade han lyckats besegra Gutarne och hennes hjelp hade han fått emot löfte, att lemna henne hälften af bytet, men när Waldemar väl fått detsamma, gaf han henne ingenting. Derföre hämnades hon och tog alltsammans; ty när skeppet, som förde den dyrbara lasten, af allt, som röfvats från Gotland, hunnit till Carlsöarne, så sjönk det i hafvets djup och ännu i dag ligger det der, vaktadt af trollqvinnan i skepnad af en stor svart hund med glödande ögon, stora som tallrikar, och ännu i dag händer det, att fiskare och strandbyggare närmast Carlsöarne om nätterna, särdeles före stora helgedagar, se en blå låga slå upp ur hafvet, just på det stället der skeppet sjönk, och då förstå de, att det är Kung Waldemars skatt, som brinner. )