skall han finna det bättre här än att gå på socknen. Kom hit fnasker! ropade han till gossen och lade honom i hustruns famn. Har du hjerta att kasta ut honom så gör det: men inte vill jag ha skulden derför på mitt samvete. Gossen slog sina små armar om hennes hals och sade: ejntet kasta bort Vicke! Vicke inte bort! Nå så bli då! Vi få väl jemka så maten räcker till dig också, efter far så vill ha det! Vill du äta med oss medan vi hafva att äta, får du också svälta med oss när vi intet hafva. Vi kunna icke göra för dig mera än dela hvad vi hatva. Gud signe mor! Qvinna hela dan! sade Anders och klappade sin hustru, under det hon med en moders ömhet i sin blick smekte gossen, som vänligt kraflade på hennes knä.