Gotlands läns nya tidning – 10 november 1864, sida 3

der den interimsstyrelse, som skulle inträda efter fredsslutet. Ilan och hans regering skulle då hafva sitt säte i Kiel. Från Lauenburg skrefs d. 23 Okt. till tNordd. allg. Zeitung: tPa den till den 21 dennes sammankallade landtdagen blef det af grefve Bernstorst-Gyldensteen framställda förslaget om hertigdömet Lauenburgs anslutande till konungariket Preussen nästan enhälligt antaget af riddareoch landtskapet. I Wiborg ha preussarne funnit sig föranlåtne att arrestera och döma till 5 dygns vatten och bröd en 72 års man, skomakare-mästaren Daae, för det Daae kallat det för tiggeri, att preussarne af qvartersvärdarne begärde smör, utan att desse voro ålagde att prestera sådant. Med anledning af v. Falekensteins framfart i Jutland hafva de jntske riksdagsmännen vändt sig till inrikesministern v. Tillisch med begäran att erhålla upplysningar om hvilka mått och steg regeringen vidtagit eller ämnade vidtaga mot en framsärd, som hotade att alldeles ruinera den jutska befolkningen. Af ministerns svar framgick, säcer Dagbladet, att regeringen gjort talrika hemställanden såväl i Berlin och Wien samt hos Falckenstein personligen som hos de neutrala makterna rörande det öfvervåld som utöfvades i Jutland samt för att få vapenstilleståndsvilkoren efterlefda, men — allt hade varit förgäfves och flera sådana remonstrationer hade blott framkallat nya förbud och tvångsåtgärder. Särskildt skall Ryssland gifvit det svar, att efter ett sådant krig måste den öfvervunne underkasta sig segerherrens vilja och att hvad som skedde under sådana förhallanden hvarken kunde bedömas etter eller skapa något precedens för den europeiska folkrätten. En skara tyrolska flyktingar skall, klädda i garibaldibluser, hafva försökt åstadkomma en uppresning i Venetien, afväpnat gränsposterna och plundrat ett par gensdarmerikaserner. Betolkningen förhöll sig emellertid passiv och insurgenterne sågo sig nödsakade att gå tillbaka till bergen undar den framryckande militären. Franska Moniteuren meddelar underrättelser från Mexico, enligt hvilka fransmännen derstädes vunnit en lysande vapenframgång. Öfverste Martin angrep med 500 fransmän och 100 mexicaner den sista återstoden af Juarez trupper, som voro 4,000 man starka och hade 20 kanoner. Den franske öfversten stupade, men juaristerna blefvo slagne och skingrade. Med hvilken omensklighet kriget af sydstatsguerillorna föres, visar följande berättelse af en Newyork-korrespondent till Allg. Zeitung: Den 27 September blef ett passageraretåg på Nissourinordbanan vid Centralia anhållet af en guerillaskara under anförande af en viss Andersen; 34 soldater, som tjent ut sin tid och nu återvände hem från Shermans arme samt befunno sig såsom passagerare med tåget, blefvo rykta ur vagnarna och alla, från den första till den sista, mördade. Derjemte blef äfven konduktören mördad och tre horgare svårt sårade. De döda och sårade vräktes sedan in i vagnarna, dessa sattes i brand och så sattes tåget för full machin i rörelse. Major Johnsohn, som bröt upp med 150 man milis för att förfölja dessa omenniskor, föll i ett bakhåll och blef likaledes slagtad jemte 96 man af hans trupp. — —