Gotlands läns nya tidning – 27 oktober 1864, sida 2

Nästa werldssindustriexposition kommer att ega rum nästkommande åt icke uti Wien, såsom man förut antagit, utan i — Dublin. —Ckarpskyttarne i Kalmar län uppgå enligt sista förteckningen till en styrka af 3,611 man, hwillken ftyrfa dock sedan förteckningen uppgjordes ytterligare tillwuxit. —Constantinopels folkmängd lärer för närma rande uppgå till 1,075,000 personer, derutaf 480,000 äro muselmän, 250,000 armenier, (orthodoxa och 30,000 unerade), 220,000 greker, 25,000 judar och 40,000 tillhörande alla andra nationer. Härtill komma ytter ligare 15,000 man garnison. Björnjagt. J en korrespondens i Hernsfandsd: posten från Norra Angernanland berättas följande jagthistoria: Efter att 8 dagar förut hafwa å Graninge fjellen inringat en från et: annat fjell ditjagad björn hona begåfwo fig till ftälet för längre tid sedan fer mera oförskräckte än försigige, dock med bössor och spjut temligen wäl bewäpnade och tillika med 2:ne kopplade hundar försedde jägare, nemligen fjerdingsmannen Nils Grelsson, bonden Grels Grelsson och landtbonden Erik Ersson i Ofter-Graninge, bonden Jonas Jvarsson och bondesonen Erik Ernst Olofsson i Söder-Graninge, Långe sele socken, samt bonden Grels Grelsson i Torpet, Ytterlännäs socken. Desse modige män, fom mijssräknat sig på björnhonans saktmedighet, ströfwade befymmerde löfst omkring på det inringade fältet för att uppsöka hennes winterläger. Men honan, fom jägarne owetandes blifwit wäckt ur sin dwala, rusade genaft efter dem, fom på ett bösshåll nära gått förbi lägerstället, och angrep Grels Grelsson i Tospet, hwilken tillfogades 3:ne swåra blessyrer, en i låret, en i armen ofwan handle: den samt en ansigtet, fom till hälften flåddes ofwan ögonbrynen. Under tiden aftryckte en af jägarne fin bössa, men skottet gick likwäl icke löst, hwilket måhända war en lycklig omständighet, enär det lika wäl kunnat träffa Grels Grelsson fom björhonan. Denna sökte lif: wäl genast hämnas uppsåtet, i det Hon ögonblickligen kastade sig på den sårades fader, Grels Grelsson ifrån SOjterGraninge, hwilken hon tillfogade ett djupt får i ena fåret samt eljest widt sargade, få att hud och hår afsletos hufwudet till 32 tums widd. Grels Grelsson maste på släde föras från stridsplatsen till sitt hem. Hand ffalperade hufwud hopsyddes af den dåtOjter: Graninge händelsewis besintlige skicklige waccinatören Nätterqwist ifrån Sollefteå. Härefter fom turen till Jonas Jvarsson, hwilken sökte mota honan med fitt spjut, men hwilket han i häpenheten och brådffan få illa rik tade, att det slant förbi hennes hårtjocka sida med få dan fart, att Jon och björnhonan stötte fina hufwuden tillsammans, hwarwid Jon rände fin ena hand ini hen nes gap och derefter hårdt luggade henne med den an dra. Den näpfst Jon sålunda med sitt ihärdiga luggande sökte gifwa björnhonan retade endast ännu mera hennes onda lynne; hon reste sig på sina twå fötter och bjöd Jon att pröfwa armstyrkan. Denne, ide oerfaren i fonsten att taga fång, kastade henne genast i backen. Detta oförwäntade kast försatte björnhonan i raseri; hon skulle mr anfalla den tappraste blund jägarne, Erik Olofdfon, men med ett wildt språng rusade hon få oförfigtigt på dennes framräckta spjut, att det på en gång ge nomborrade hennes hjerta, hwaraf döden ögonblickligen följde. De begge hundarne, till hwilka jägarne före kampen fatt ej ringa lit, höllo sig på wördnadsfullt af: stånd ända till dess björnhonan stupat. Björnhonan, som åtföljdes af 3:ne ungar, hwilka naturligtwis också döda: des, ehuru med mera lätthet, war ett äldre, storwext exemplar, hwilket synes deraf, att hon lemnade ej mine dre än 5 lisp. späck samt hade en hud af något öfwer 4 alnars längd.